Bertil Falk
Foto:
Bertil föddes i Hedenäset som femte barnet i en syskonskara på nio. När han var 14 år flyttade han och tog anställning som dräng hos sin morbror i Vibbyn under ett halvår. Därefter följde arbete på föräldragården som följdes av en andra anställning som dräng, nu i Syden. Under denna period blev pappa bekant med vår mamma, Helga, dotter till hemmansägaren Lars Petter och Gerda Nilsson från Notträsk.
Anställningen som dräng avlöstes av en utbildning till bilreparatör i Katrineholm och när den var avslutad anställdes pappa på tygstation i Trångfors där pappa arbetade fram till sin pensionering 1981. Pappa var en mycket omtyckt och respekterad anställd som var noggrann, ansvarsfull, klurig, kunnig och som alltid kom bra överens med både chefer och underställda.
När pappa kom tillbaka från Katrineholm träffades han och mamma allt oftare och i juli 1945 gifte de sig. De fick tre barn, Gösta, Kerstin och Åke. När de i början av 50-talet köpte ett äldre hus fick pappa visa prov på sin praktiska läggning, sin uppfinningsrikedom, sin uthållighet och sin förmåga att lösa problem. Han grävde en källare under huset för hand med spade och skottkärra och tillsammans med mamma totalrenoverade han huset. Det var ett av flera omfattande projekt som de genomförde för egen kraft.
Pappas kärlek till folkmusiken fanns med i generna efter farfar och farfarsfar som var aktade fiolspelmän i den genren. Därifrån kom kanske också pappas glädje i gammeldansen som han delade med mamma.
Pappa var en underbar, helt enastående person som var omtyckt av alla. Han var ärlig, rak, lugn, hjälpsam, omtänksam, hade humor, var uthållig och gav aldrig upp. Han hade en härlig nyfikenhet och intresse av att lära sig nya saker.
Mamma dog i cancer 1987. Nästan samtidigt förlorade en gemensam vän från gammeldansen, Gunhild, sin make. De gav varandra sällskap och tröst och blev efter några år särbos. Pappa och Gunhild fortsatte att dansa gammeldans. De reste, var ute i skogen och plockade bär, spelade kort och deltog i PRO:s aktiviteter.
Under senhösten och vintern sviktade pappas hälsa en del. Det var hjärtat som var hans svaga punkt. Över påsken hälsade han på oss i Skellefteå och vi fick njuta av hans sällskap. Pappa var som vanligt trevlig, skojade och deltog som alltid i våra praktiska problem. Men han blev lätt andfådd och kunde känna av smärta över bröstet. Efter hemkomsten var han några dagar på sjukhus, blev utskriven och kom hem. På morgon dagen efter dog pappa i sitt hem när hjärtat gav upp.
En god far, en god morfar, farfar, farfarsfar och svärfar har lämnat oss sörjande, men fyllda av underbara minnen som kommer att leva med oss i många år.
Gösta, Kerstin och Åke
Så jobbar vi med nyheter