Arne Hellström

Vår pappa, Arne Hellström, har lämnat oss. Han blev 83 år gammal.
Arne föddes och växte upp i Notträsk som äldsta sonen i syskonskaran. 1949 gifte han sig med Enis från Bodträsk, Kalix, och tillsammans fostrade de tretton barn varav elva är i livet. De drev ett litet jordbruk som försörjde den stora familjen med kött och mjölkprodukter. Efter ett långt äktenskap, som varade över 50 år, blev han änkeman 2002.
Arne var kunnig i många praktiska saker. Det som intresserade honom mest var motorer och tekniska saker av olika slag. Han fick sin inkomst genom att bl a bygga broar, järnväg och reparera lastbilar. Det han själv pratade mest om under sina sista år var järnvägsbygget i Kalix. Eftersom han inte hade något körkort färdades han med moped och kom hem till helgerna. Han hade de tekniska lösningarna när bygget inte fortskred som det var tänkt och blev mycket uppskattad och belönad av sina överordnade för sin kompetens. På järnvägsbygget var han deras "Skalman", som fick allt som krånglade att fungera. Förutom att laga saker så uppfann han anordningar som fick arbetet att fortskrida i ett högre tempo, till exempel för att få takelementen i tunneln på plats mm. Även fritiden kunde han förgylla både för sig själv och sina arbetskamrater. Vid ett tillfälle gjorde han en radio som han kopplade till en väckarklocka. De blev väckta mitt i natten och kunde lyssna på när Ingemar Johansson blev världsmästare.
Redan innan han blev sextio år blev han förtidspensionerad för sina problem med nacken. Han fortsatte i hemmet med att snickra i källaren och konstruera olika saker. Han byggde också en traktor som han var mycket stolt över. Även sågverket som han byggde som 17-åring låg honom varmt om hjärtat. Många människor har kommit till Notträsk för att beställa något snickrat, få sina saker lagade eller sina träd sågade av honom.
Arne var en mycket snäll, klok och omtyckt person. Han var också en stor djurvän och tyckte om fiol- och dragspelsmusik. Han var mycket fäst vid den by där han fötts, växt upp och tillbringat hela sitt liv och han var rädd för att hamna på "hemmet". Han ville dö där han alltid hade bott och fick till slut också göra det.
Vi är mycket tacksamma över allt som du velat dela med dig av till oss alla och alla spår du lämnat efter dig i Notträsk. Vi kommer att sakna dig. Ingenting var omöjligt i ditt sätt att tänka, fungerade inte det ena sättet så fanns det alltid andra. Vi kommer att sakna dina finurliga kommentarer, fiolmusiken, dina kloka ord, ömsintheten med din bortskämda katt Iris och din alltid hjälpsamma hand. Vi kommer att sakna dig.
Barnen med familjer