På kvällen den 12 januari somnade Anders Hägglund in i föräldrahemmet på Sunnanå, Skellefteå, i sviterna av en längre tids cancersjukdom. Han blev 40 år.
Anders föddes i Gällivare, växte upp i Vindeln, tillsammans med mor och far Gun och Bertil samt lillebror Per.
Han studerade tre år vid Dragonskolan i Umeå med början år 1988 och gymnasietiden avslutades med ett fjärde år vid Balderskolan i Skellefteå till byggnadsingenjör.
I slutet av militärtjänsten, vid F21 i Luleå, sommaren 1993 insjuknade Anders i cancer. Efter en omfattande cancerbehandling vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå började Anders studera till civilingenjör med inriktning mineralteknik och metallurgi vid Luleå tekniska universitet och examinerades under 1999. Samma år anställdes Anders vid LKAB i Malmberget som forskningsingenjör inom malmbehandling och anställningen vidhölls livet ut.
Anders drabbades genom åren av ett flertal återfall i cancer. För att klara behandlingarna fanns sjuksängen på Sunnanå, bostadsorten och det friska i Malmberget. Han lät aldrig sjukdomen styra sitt liv, förutom senaste månaden. Under varje behandling såg han alltid fram emot att återkomma till lägenheten i Malmberget. Han var så nöjd över lägenheten, med en underbar utsikt över Dundret från köksfönstret. Anders var en riktig kämpe och det visades bokstavligt när han åter kunde börja gå sedan han förlorade sin gångförmåga för cirka ett år sedan. Han besökte Malmberget vid tre tillfällen sista året och han var så glad över detta.
Det stora fritidsintresset var friluftsliv i allmänhet och skidåkning i synnerhet, han tyckte om att vara ute i naturen, åka slalom, turskidor, fiske. Han deltog även i folkdanslaget Gellmalagets aktiviteter så mycket som möjligt. Han uppskattade den goda kamratskapen och folkdansens livsstil.
Anders tyckte om att resa. Många resor gjorde han tillsammans med brodern Per. Ett stort intresse var även matlagning och att äta god mat, han tyckte om att testa nya maträtter. Ända in i slutet förblev hans aptit god. Han var omtyckt på arbetet och många är de kollegor som tydde sig till honom och frågade om råd och stöd.
Kontinuiteten i livet fanns i familjens skogsbruk i Gärde, Lövånger. De första åren ägnade han sig åt fiske, matlagning och allehanda hushållsgöromål, men på sista tiden upptäckte han också sitt intresse för hantverksgöromål och skogsbruk.
Genom hela livet fanns barndomsvännen Jonas och hans stöd och engagemang under sjukdomsperioderna var ovärderligt.
Sorgen och saknaden är stor, minnena många och vackra, men i krisen finner vi en väg att gå vidare och utvecklas.
Familjen