Alice Lindblad, född Lassinantti, Neistenkangas, Övertorneå kommun har avlidit i hemmet i en ålder av 77 år. Hon var yngsta barnet, av sammanlagt tolv, till hemmansägaren Einar Lassinantti och hans hustru Aili, född Havela. Finska var hennes första språk, och hon tillvann sig svenska språket successivt under skoltiden. Sedan 1990 var hon änka då maken Sten avlidit.
Alice Lindblad påbörjade gymnasiestudier vid Haparanda läroverk, men flyttade över till seminariet i Luleå där hon avlade lärarexamen 1958. Under studietiden var hon en aktiv idrottskvinna. Tongivande i Semis lag var hon den tidens främsta center i länets dambasket, snabb och som öste in poäng. Hon var även duktig i friidrott, främst i kortdistanslöpning och hoppgrenar. Sommartid var Alice simskollärare i Neistenkangas.
På seminariet blev hon ett par med Sten som kom från Tegelträsk i Västerbotten. De gifte sig strax efter avlagda examina, och bosatte sig i lärarbostaden i Rantajärvi där de hade sina första tjänster. 1962 på hösten avled modern Aili, och Alice och Sten flyttade till hemgården i Neistenkangas där de bodde resten av sina liv. Det skedde till stor del av omsorg om fadern Einar som fruktade tanken att få sluta sina dagar på ålderdomshemmet i centralorten drygt 50 km bort.
Einar, frisk och vital till slutet av sitt liv, drabbades av cancer sista levnadsåret 1974-75. Alice tog då tjänstledigt och skötte honom personligen i hemmet.
Från 1963 och framåt verkade Alice som lärare i Neistenkangas, därefter i Pello sedan hembyns skola lagts ned och sista tiden innan pensioneringen som ambulerande speciallärare i norra delen av kommunen efter att ha vidareutbildat sig för denna arbetsuppgift. I många år undervisade Alice Lindblad i svenska språket vid Föreningen Nordens sommarkurser för finländare och islänningar på Framnäs folkhögskola utanför Piteå och fick då många bestående vänner runt om i Norden.
Barndomshemmet stod alltid öppet för alla människor, inte bara släkt och bybor, och präglades av stor och generös gästfrihet. Det präglades av glädje och tolerans, värme, omtanke och vänlighet. Många gäster strömmade in dagligen. Alice tog över värdinnerollen efter sin mor och upprätthöll den i ett halvt sekel. Einar kluckade ofta belåtet "Alice on aivan niin kuin Aili" (Alice är precis som Aili).
Besökare från när och fjärran, ofta släktingar och vänner från finska sidan, bjöds alltid på mat eller kaffe. Alla trivdes i Alices sällskap och med hennes positiva hållning och humor, hela tiden nära till ett skratt som smittade av sig på omgivningen. Alice Lindblad sågs som en förebild av många kvinnor och utvecklade ett brett, geografiskt spritt nätverk med sina medsystrar.
Alice hade en god berättarförmåga. Viktiga samtal om allt mellan himmel och jord som ständigt fördes mellan husets väggar berikade och förhöjde deltagarnas insikter.
Liksom övriga familjemedlemmar sympatiserade Alice med socialdemokratin, men till skillnad från sina äldre syskon Ragnar och Frida avstod hon från en politisk karriär, med undantag av en kortare tids uppdrag i Övertorneå kommuns sociala centralnämnd. Alice var intresserad av medmänskliga, samhälleliga och internationella frågor, av sport och kultur. Hon följde nära utvecklingen både i Sverige och Finland och upptogs starkt av frågor om identitet - i vilken religionen och laestadianismen har en framträdande roll - samt framtid i Tornedalen utan att ha en fanatisk inställning.
Hon var under senare år en flitig besökare på bingokvällar i norra delen av hemkommunen mycket beroende på att hon tyckte om det sociala umgänget med bygdens folk. Läsning och resor tog också Alices tid i anspråk, från besök hos systern Vanja i Umeå, sonen Tord i Västerås till äldste sonen Håkan som bosatt sig först i New York och senare i Tokyo. Hon höll nära kontakt med utvandrade släktingar i Amerika.
Alice Lindblad var en naturlig glädjespridare som bjöd på sig själv utan beräkning för egen del, alltid beredd att bistå med en hjälpande hand. Hon uppskattades varmt av alla personer som kom i kontakt med henne.
Närmast sörjande är sönerna Håkan och Tord med familjer, brodern Lennart, systern Vanja, andra släktingar och många vänner. Tid för begravningen meddelas senare.
Gunnar Lassinantti, brorson