Alf Iselidh

Alf Iselidh, son till Valborg Björklund och Hilding Andersson, född 1 juli 1939 i Ersnäs, Luleå, avled 24 februari efter en kortare tids sjukdom i Uppsala. Närmast anhöriga är sonen Lars från första äktenskapet, hustrun Independencia och deras gemensamma barn Astrid, Frederik och John.
Alf bodde under sin tidiga barndom i en lägenhet på Gültzauudden, Luleå, med sina föräldrar och tre syskon. Thure, Agda och Åke. Vid 14 års ålder byggde föräldrarna ett hus på Bergnäset dit hela familjen flyttade. Alf hade i sin ungdom många olika kortare anställningar i Luleå.
I början av 60-talet drabbades han dock av tuberkulos och låg en tid inlagd på sanatorium. Efter drygt tre år frisknade han till och började studera vid Sunderby folkhögskola. Det var vid denna tid han träffade sin första fru Gull-Britt, som han skaffade sonen Lars med. Alf och Gull-Britt gifte sig och bodde i lägenhet i Bergnäset, men äktenskapet höll knappt ett år. Hustrun flyttade med sonen till Skellefteå där sonen växte upp.
I början av 60-talet flyttade Alf till Stockholm där han gick konstutbildning vid Gerleborgsskolan. Det kvalificerade honom att söka in på Konstfack där han utbildade sig till bildlärare. 1975 träffade han sin andra hustru Independencia från Filippinerna. De fick tre barn tillsammans och bosatte sig 1985 i Björklinge strax utanför Uppsala. Alf jobbade under sitt yrkesverksamma liv bland annat vid Tiundaskolan i Uppsala.
Vår far var mycket uppskattad av sina elever och han träffade ibland sina tidigare elever runt Fyristorg. Han tog sig ofta tid att prata en stund och fråga vart de var på väg i livet. Alf var mycket omtänksam och utåtriktad. På fritiden ägnade han sig intensivt åt både måleri och diktning. Han hade också ett stort intresse för idrott. Få kunde rabbla resultat och tabeller som han. Hans favoritlag var Luleå hockey, vilket kom att bli de yngre barnens favoritlag också. Äldste sonen Lars håller dock på Skellefteå AIK och ofta dryftades det om respektive lags bedrifter i elitserien, men utan fientlig ton.
Vi har kvar honom i minnet som en originell människa, egentligen en konstnär, av den äldre skolan, av den lite mer bohemiska sorten, som hade sina rötter i en svensk konst och litteratur som fanns på 1940-50 talet i Sverige. Både som människa och målare var Alf en klar expressionist. Han var färgstark både som människa och målare.
Alf hade som människa, förutom sin gästfrihet och oftast positiva livssyn, nära till skämt och skoj. Vi kommer särskilt att minnas vår fars starka personlighet och engagemang för nära och kära, även i svåra stunder i livet.
Barnen