Åke Norén
Foto:
Efter utbildning vid Kiruna praktiska ungdomsskola 1942 fick han arbete vid SJ i Kiruna där han sedermera gick lokförarutbildning vilket ledde till att han erbjöds fast anställning som lokförare. 1950 begärde han och fick förflyttning till Gällivare, där han blev kvar som lokförare fram till sin pensionering 1983.
Åke, som var både Stor grabb och hedersmedlem inom Gällivare Sportklubb, var en erkänt duktig utförsåkare. Åke som alltid haft mottot "full gas" gillade framför allt störtlopp, vilket också blev hans favoritdiciplin.
Han tävlade för Kiruna BK fram till 1950 men i och med flytten till Gällivare blev han en stor förstärkning för GSK:s alpina lag med massor av DM-tecken och många fina placeringar vid Svenska mästerskap.
Åke blev också uttagen att representera Sverige vid internationella SJ-mästerskap där tävlingarna var förlagda till Alperna och där han nådde fina resultat.
Åke var även en av drivkrafterna när det nuvarande tävlingsområdet på Dundret stakades ut, ett arbete som påbörjades 1953 och ledde till att den nuvrande störtloppsbacken kunde invigas 1955. GSK fick förtroendet att anordna 1956 års alpina SM-tävlingar på Dundret, ett stort arrangemang på den tiden.
Efter avslutad tävlingskarriär fortsatte Åke som ledare och var bland annat en av de huvudansvariga för den norrbottniska truppen till de så kallade Kalle Anka-finalerna i Duved.
Nunisparken i Gällivare var också ett av Åkes skötebarn. Efter sin pensionering från SJ jobbade han helt ideellt i princip varje dag året runt från morgon till kväll ute på Nunis. De timmar Åke lagt ner går inte att räkna eftersom han dagligen höll på i stort sett från 1983 fram till 2006.
1987 belönades Åke med utmärkelsen Årets folkparksgubbe, ett pris instiftat av Folkparkernas centralorganisation.
Sedan några år spelade Åke pensionärsbowling, vilket blev ett av hans nya favoritintressen. Dessutom var han engagagerad i bridgespel varje vecka.
Åke var en person som alltid ställde upp och tvekade aldrig att hjälpa till om någon frågade. Inom SJ:s idrottsklubb har han bidragit med många arbetstimmar för att iordningställa en nedlagd banvaktsstuga i Pessinajokk vid Torne träsk som klubben fick lov att disponera av SJ.
Tillsammans med hustrun Eida gjrode han många resor till när och fjärran, bland annat till Kanada där Åke hade en del släkt.
När Eida efter en tids sjukdom gick bort under november 2009 drog han sig sakta tillbaka och minskade samtidigt ner en del på sitt ideella arbete.
Åke och Eida gifte sig 1958 och det blev ett stort avbräck för Åke att efter 51 års äktenskap förlora sin livskamrat. Samtidigt började hans hälsa att svikta något.
Åke med sitt glada och trevliga sätt kommer verkligen att saknas, inte minst inom Gällivare sportklubb, men även bland alla övriga som han varit i kontakt med.
Närmast sörjande är Hans-Erik, systern Gertrud, svågern Ingemar med familjer samt övrig släkt och vänner där han kommer att lämna ett stort tomrum efter sig.
Vi kommer alltid att minnas dig och saknaden är stor.
Nunisgänget och alla andra kompisar
Så jobbar vi med nyheter