Givetvis samling på mammas gata, Hildursborg. Hela 76, mer eller mindre till åren komna, förenades till en trevlig och nostalgisk afton/kväll. Började med en presentation av all stjärnorna. Inom idrotten talar man om slocknade stjärnor. Här fanns bara klart lysande stjärnor. Stort jubel när, Mr BBK Handboll, Roland Henriksson, nestorn i gänget, intog arenan.
Efter mingel och beskådande av gamla handbollsbilder på Hildursborg gällde förflyttning till Opalen för fortsättning. Där pratades det gamla minnen och händelser från svunna tider. Skrattet och glammet fick glastaket på Enter galleria att vibrera.
Några hade inte träffats på bortåt 40 år. Även om man tyckte sig känna igen anletsdragen så var det svårt att hitta namnet. Men trojkan hade förutsett detta och försett samtliga med namnbrickor. Normalt när man möter en person ser men denne i ansiktet. Nu tittade man bröstet (alltså namnbrickan) för att hitta namnet till anletsdragen. "Jaa dä ju du", hördes lite då och då. Många gamla bekantskaper, men också en hel del nya. Generationsväxlingen skapade nya trevliga bekantskaper
En kväll sent att förglömma. Ingenting fixar sig av sig självt här i livet. Allra minst ett arrangemang av denna dignitet. Tänk bara att spåra alla dessa deltagare och alla de som var tvungna att tacka nej, spridda över hela riket. Härtill kommer innehållet i träffen, med mat och dryck och underhållning. Ett stort tack till trojkan som fixat detta. Ni har gjort ett jättejobb. Jag känner att jag talar för alla 76 återträffare.