Studiecirklarna i svenska hålls två gånger eller tre gånger i veckan med två grupper i kyrkans ungdomsgård. I källarrummet finns rummet där de studerande har tillgång till datorer och ett kök där de bakar sitt eget fikabröd. Läraren Susanne Jauhiainen är aktiv i föreningen IFA (Idrott för alla).
Hon jobbade 20 år som högstadielärare och undervisade i ryska, engelska och tyska innan hon kom på att hon i stället skulle jobba med asylsökande.
Öppnare och gladare
Undervisningen har varit igång några månader medan kvinnogruppen startade efter jul.
- Jag tycker att de asylsökande som kommer hit har blivit öppnare och gladare till sinnet. De behöver ha något att göra och behöver få ett nytt språk. Tills de asylsökande fått ett permanent uppehållstillstånd får de inte läsa Sfi, svenska för invandrare.
- Jag har även haft två analfabeter, bland annat lärde sig en kvinna skriva sitt namn och adress för första gången, säger läraren Susanne Jauhiainen.
Under studietiden så har Johanneskyrkan tre volontärer från organisationen team Challenge som sköter barnpassningen.
- Det var hit några socialarbetare som tycker vi gör ett bra jobb inom kyrkan. Många asylsökande hamnar på psyket eller så sitter de inlåsta i sina lägenheter med neddragna fönster. Nu kommer kvinnorna ut och deras barn får umgås med andra barn, säger pastorn Allan Näsvall.
Vill göra nytta
Den ryske kursdeltagaren Denis Sahov, 36, från Ural kom till Sverige för ett år sedan. Han jobbar vid sidan av sina studier som vaktmästare på Johanneskyrkan.
- Jag är byggnadsarbetare i grunden. Jag vill göra nytta i samhället. Visst är det jobbigt att vänta på ett besked. Men jag tycker att Migrationsverket blivit snabbare i sin handläggning, säger Denis Sahov.
Han gillar sin undervisningsgrupp där det mest är rysktalande kamrater.
-Vi har ett visst mentalt temperament som gör att jag känner mig hemma i gruppen, säger han.
Uppe i kyrkans kafé håller kvinnogruppen till med åtta deltagare.
- Kvinnogruppen kom till eftersom deltagarna saknade sysselsättning mellan studierna. Vi har köpt in tre symaskiner för att de ska kunna syn här eller måla, säger Edda Ericson, Johanneskyrkan.
Syr ett förkläde
En som kommit dit som tolk för sin mor Radmila Arsic från Serbien är sonen Hemahja.
- Jag håller på att sy ett förkläde vilket känns roligt, säger Radmila Arsic.
Hemahja som pratar engelska berättar att hans mor jobbat i 30 år inom textilindustrin.
- Vi har varit här i två månader och tycker det känns bra. Vi försöker leva ett så socialt och normalt liv som möjligt i Sverige. Vi brukar gå hit till kyrkan, på biblioteket eller sta’n för att shoppa, säger Hemahja Arsic.