Klockan har precis passerat 13 denna torsdag och genom ytterdörren hos ABF i Boden kommer medlemmarna in en efter en. Sedan Bodenföreningen bildades i slutet av 80-talet har det blivit en viktig mötesplats för deltagarna. Hit kommer inte bara den som själv drabbats av någon neurologisk sjukdom, föreningen är minst lika viktig för anhöriga menar Brita Fredriksson vars man drabbats av en neurologisk sjukdom.
– Torsdagarna har varit väldigt viktiga, både för honom och för mig. Och även när han nu bor på boende, så är det viktigt för mig att fortsätta komma hit. Jag släpper inte det här gänget, säger hon med ett leende.
Maria Johansson är en av medlemmarna som varit med längst. Hon gick med då hon fick sin diagnos i början av 90-talet.
– Från början var jag med i en förening för yngre neurologiskt handikappade i Piteå då det inte fanns någon verksamhet här i Boden, säger hon.
Carola Hedman träffade medlemmarna i neuroföreningen under många år då hon jobbar på ABF. För ett och ett halvt år sedan drabbades hon själv av en stroke och har efter en lång sjukskrivning kommit tillbaka till jobbet.
– Det hände så snabbt. Jag var hemma och en kväll blev trött och gick och lade mig. När min dotter ringde min dotter på morgonen efter kunde jag inte prata med henne. Hon förstod direkt vad som hänt och ringde ambulans.
Gemenskapen i föreningen är viktig. Under torsdagsträffarna är det några som stickar, andra broderar, lägger pussel, eller skapar avancerade pärltavlor. Andra spelar kort eller löser kluriga problem.
– Fast ärligt talat så är det rätt ofta vi bara pratar och skrattar också, så det är inte alltid som det blir så mycket annat gjort, konstaterar Brita Fredriksson.
En hel del handarbete blir dock gjort under timmarna tillsammans. Laila Kohkoinen har stickat en filt i lapptäcksmodell av garn som skänkts till föreningen av ABF. Brita Fredriksson hjälpte till med designen och nu vill föreningen sälja filten och skänka pengarna till välgörande ändamål.
– Vi vill skänka pengarna till organisationen Operation Smile som hjälper barn med läpp-, käk- eller gomspalt och som på grund av sin missbildning har svårt att få i sig tillräcklig med näring och även riskerar ett liv i utanförskap på grund av missbildningen. När kriget i Ukraina bröt ut pratade vi om att vi skulle skänka pengarna dit istället, men samtidigt känns det viktigt att hjälpa de barnen och eftersom det bestämdes långt innan kriget så håller vi kvar vid vår ursprungliga tanke, säger Laila Kohkoinen.