Dukat för maffian
Haradsmaffian är större än ni tror. - Harads betyder mycket fast jag sällan är där. Där är mina rötter, jag älskar Harads, säger Gerd Johansson, 79, en av 20-talet utflyttade kvinnor som umgås.
Gerd Johansson är med i sällskapet för första gången. "Jag känner inte igen alla, jag ser dåligt."
Foto: Nina Pettersson
När servicen på landsbygden blir sämre flyttar de äldre in till tätorten, i det här fallet från Harads till Boden.
- Man känner sig som hemma när man går ut och träffar bekanta. Det är nästan som att bo i Harads, det bor så många här, säger Raili Thomelius, 78, som kom till byn som krigsbarn 1942.
Under sina yrkesverksamma år var hon simlärare i Harads badhus.
- Det var mycket trevligt, att se barnens glädje när de märkte att vattnet bar dem.
När hon blev ensam för fyra år sedan blev det för tråkigt att bo i huset och barnen fanns redan i stan.
En bra barndom
- Vad ser det här ut att vara? säger Gerd Johansson om lunchbufféns Saigon-vårrullar.
Hon har kusiner kvar i Harads och hon besöker familjegraven ibland.
- Harads står för en bra barndom, uppväxt, ett gott hem. Det var väldigt fint där då, säger hon.
Hon har bott i Gällivare, Kalix och drygt 20 år i Stockholm.
- Om man har flyttat mycket har man inte så många fasta vänner. Det är väldigt bra att vi har gemensamma minnen från barndomen och känner varandras släkter, säger Gerd Johansson.
De skojar om att de inte får göra reklam för Boden.
- Risken är att fler flyttar. Vi vill faktiskt inte att det ska tömmas i Harads, säger Ulla Hammarström.
Spjärnar emot
Det finns de som spjärnar emot nedläggningstrenden.
- Jag tror det är mycket på gång i Harads. Det flyttar in många utlänningar, de har idéer, och så har vi ju trädhotellet, säger Raili Thomelius.
Irma Anderström var lärare i hemkunskap på skolan i Harads.
- Det är historia nu.
Hon är född på 1930-talet och under krigsåren gick hon med telegram, eller åkte skidor eller cyklade.
- Vi fick bra betalt, jag och min bror. Ibland var man less på att arbeta men egentligen har jag haft ett roligt liv. Det var en Pippi Långstrump-tillvaro på ett sätt, mycket ungar, som när vi åkte på pappkartonger nedför backarna i mörkret på vintern. Det var spännande, säger Irma Anderström.
Så jobbar vi med nyheter