I Neistenkangas i Övertorneå fick Kenneth-Aslak Fors nyligen syn på den i Norrbotten ganska ovanliga Makaonfjärilen och var snabbt framme med kameran. Han har aldrig sett jden arten i byn förut.
På Sveriges Lantbruksunivesitets, SLU:s karta över arters förekomst i Sverige, artdatabanken, kan man tydligt se att Makaonfjärilarna blir färre och färre ju mer norrut man kommer.
Papilio machaon, som den heter på latin, har ett vingspann 72 till 90 millimeter. Könen är lika, men honan är vanligen större med något bredare vingar. Vingarnas grundfärg varierar från ljusare klargult till mer gulvitt. Både fram- och bakvingar har breda svarta tvärband nära ytterkanterna. Bakvingarna har blå halvmånar, nedåt med upplöst kontur. Bakvingarnas långa svansutskott och falska röda ögon kan lura oerfarna fåglar att hugga efter en mellankropp som inte finns. Fjärilen får då ännu en chans i livet, om än med hack i bakvingarna.
Makaonfjäril förekommer i hela landet men ses mer sällan i helt öppna odlingsbygder och i fjälltrakterna uppger SLU på hemsidan artfakta.se