Korpilombolo Tidning är det senaste tillskottet på tidningsmarknaden i Norrbotten. Och det började med att Alf Klippmark och kolleger, som arbetar för Korpilombolo kulturförening, hade det tråkigt på jobbet.
– Eftersom alla evenemang var tvungna att ställas in på grund av coronapandemin, kom vi på idén med att starta en tidning.
Redaktionen håller till i kulturhuset (gamla järnaffären) och tidningen är inte så lokal som den kan framstå.
– Vi har medarbetare runt om i hela Sverige. Intresset är stort, men det är dyrt att skicka tidningen med post.
Första numret kom ut i maj och tidningen ska komma ut varje månad.
– Många vill läsa om samhällets historia och om alla berättelser som finns runt om i byarna. I juninumret hade vi en text om Korpilombolo landskommun (införlivades Pajala kommun 1971) och listade alla byar, 41 stycken. Men oj, vad folk har hört av sig: Ni har ju glömt min by! Så nu är vi uppe i över 50 byar.
Övrig läsning i juninumret: En historisk tillbakablick på byn Suaningis gamla skolbyggnad (nedlagd 1969), används fortfarande under namnet Svangården. Varför heter Ohtanajärvi Ohtanajärvi? En fiskeskildring med rubriken ”Krokodilen i Nikkojärvi”. Och månadens konstnär – Diana Ghicu. Plus korsord på meänkieli.
– Folk är glada över vårt initiativ och får de inte tidningen den 25:e hör de av sig: Var är mitt exemplar?
Stor eller liten tidning: Är den angelägen för läsarna är den också efterfrågad.
Korpilombolo Tidning ges ut utan stöd från Pajala kommun, regionen eller från företag. Tankar har funnits på att skaffa sig sponsorer.
– Vi får se, men det är jobbigt att tigga pengar från företag, avslutar Alf Klippmark.