Vi 40-50-talister blev många, och samhällslivets alla skiftningar var många men också positiva. Nu har de flesta av oss passerat pensionsåldern eller är nära. Sorg och glädje har förhoppningsvis fördelats acceptabelt till oss alla. Vi står inför sista resan snart – nära och kära och vi själva måste lämna det jordiska. Ett svårt beslut, en svår tanke för oss alla som kanske nu på ålderns höst upptäcker att vi rusat för fort genom livet – vad har vi skapat, varför?
"Bind en bukett av minnen, En vacker med rosor full
Tag bara de bästa, bind samman med trådar av guld..."
Den handskrivna (inramade) texten, med min mors handstil, har jag sparat. Kanske ger den mig och någon annan styrka att leva vidare, ett tag på ålderns höst...