Jag tänker på min bror Kjell Johannesen i dag. Han dog för 2,5 år sedan då hans hjärta inte orkade längre.
Han skulle ha fyllt 73 i dag. Han var en glad person, pratsam och snäll intresserad av musik och sport. Då han var sjuklig hela livet är det fantastiskt att han ändå höll humöret uppe.
Jag saknar hans telefonsamtal som först alltid handlade om väder och vind i Luleå. Han bodde de senaste åren i en etta vägg i vägg med mammas lägenhet. Det var tryggt för oss, min syster Anita och mig, att veta att han fanns nära mamma.
Vi saknar Kjell, Luleå blir aldrig detsamma för oss längre.