80 år
Ethel, född Persson och yngst i en syskonskara på fyra, är sin hembygd den lilla väg- och strömlösa byn Skierfa vid sjön Skierfajaure i Piteälven, trogen. Att bo i Skierfa där kommunikationen med omvärlden består av telefon, sommartid båt och vintertid snöskoter kräver sin man... eller kvinna.
När brorsan Alvar dog 1982 tvingades Ethel att bemästra motorbåten och strömmarna mellan Tjeggelvas och Skierfajaure. När maken Rune gick bort för tio år sedan sattes jordbrukarhustren i Skierfa på ytterligare prov.
Men hon har aldrig kastat in handduken. Hon provade på att bo i Arjeplogs samhälle i yngre dar, som kokerska på skolhemmet, och hon kockade i timmerkojor. Men det var i Skierfa hon skulle vara. Där kom också dottern Carina att växa upp.
Ethel Lasko har lärt sig att vara ensam. Det har tagit den tid det tagit. När maken var borta under veckorna i jobbet, när dottern började skolan, när Ethels bror och mor gick bort, och så förlusten av maken. Sedan jordbruket och fjällkorna.
Ethel tar livet för vad det är. Hon är optimist och sjuder av livslust. Hon njuter av livet i naturen och är inte rädd för att pröva nya saker. Fast två saker ångrar hon, att hon inte tog körkortet och att hon inte lärt sig hantera motorsågen.
Födelsedagen firar hon hos dottern i Stensund, Arjeplog.
Så jobbar vi med nyheter