Rune Nilsson, Gammelstad, fyller 80 år den 12 december.
Rune föddes hemma på gården Knus i Kypasjärvi som det 10:e barnet till Anna och Nils Nilsson. Som liten var Rune snäll och väldigt söt med långt gult lockigt hår, omhuldad av alla syskon och faster Maria, som också bodde på gården.
Tidigt fick Rune hjälpa till hemma med ”karlgöra” dvs. arbeta på slåttern, köra häst samt arbeta i skogen. Redan som 11-åring kvistade han träd, som hans syster Ingrid avverkat. Rune och brodern Åke arbetade två vintrar i Gorginimi, där Rune arbetade som huggare och brosslare (hjälplastare).
Det fanns många barn i byn på 40- och 50-talet och sportintresset var stort. Rune hade många kamrater, som han spelade fotboll respektive ishockey med. På vintern blev det ofta biobesök på Folkets hus, biljetten kostade 2,25 kronor.
1957 drabbades familjen av stor sorg, då pappa Nils dog efter en galloperation, endast 59 år gammal, så döden kom oväntat och hela familjen hamnade i chock. Hur skulle tillvaron nu bli för barnen, hemmet och gården? Men det gick tämligen bra, familjen hjälptes åt och gården blev kvar i familjens ägo.
Som vuxen gjorde Rune militärtjänsten i Boden och Kalix FO 67, där han trivdes med kamrater och befäl. Sedan jobbade han hemma på gården och 1969 fick han ”överta” gården. Dessutom har han haft förtroendeuppdrag i Överkalix kommun som ledamot i Socialnämnden, Kommunfullmäktige, Kyrkofullmäktige samt Kyrkorådet i Överkalix.
1971 träffade han Helena från Grelsbyn. De fann varandra och gifte sig 1973 och bosatte sig i övervåningen på Knus. Helena arbetade som sjuksköterska i Kalix medan Rune skötte gården och hemmet. De adopterade två efterlängtade barn, Samuel från Sri Lanka och Susanne från Indien. Sedan mor Anna flyttade till sjukhem i Kalix, så renoverades hela huset och de fick uppleva att bo i ett hus som de själva format. Helena avled oväntat 1992 och en ledsam tid följde för Rune och barnen. Men det har gått bra för barnen, vilket glädjer Rune. De har utbildning och arbete och har god kontakt med varandra.
1994 träffade Rune Katarina och de bosatte sig i Gammelstad. Ofta återvände de till Knus, dit såväl många vänner som syskon kom på välkomnande besök. Även umgänget med vänner i Luleå har varit och är viktiga för Rune och Katarina.
Slutligen är jag glad att Du finns och att Du har tagit hand om Knus på ett bra sätt.
Knus lever och det gläder mig!