Så har då den parlamentariska pensionsgruppen presenterat sitt förslag om en höjning av pensionsåldern. Förslaget är ett uttryck för den öppna högerns och (S)myghögerns arbetarförakt. Sverige är ett klassamhälle där klyftorna ökar. Utanför överklassens reservat och den politiska elitens slutna ryggkliarvärld lever människorna i ett allt tyngre och stressigare arbetsliv. Kroppar och själar säger ifrån. Den faktiska pensionsåldern i Sverige är 63,1 år. Inom många LO-yrken ännu lägre.
Överheten motiverar förslaget med att medellivslängden blivit högre. Faktum är att medellivslängden varierar inom det svenska klassamhället. Bara inom Göteborg skiljer det nio år i genomsnittlig livslängd mellan ”rika” och ”fattiga” bostadsområden. För etablissemanget är inställningen att pensionen främst ska förbehållas överklassen och den politiska adeln. En tydlig klasspolitik där vi som pensionärer behandlas olika utifrån position i samhället. Ta till exempel talmannen Urban Ahlin (S) som inte ämnar kandidera i valet 2018. Han räknar med att som 53-åring bli pensionär. Enligt Expressen kommer han att fram till 65-årsdagen erhålla 11 miljoner kronor i riksdagspension.
Vanliga pensionärer kan inte räkna med dessa förmåner. Idag är enligt EU:s normer finns idag över 300 000 fattigpensionärer i Sverige. I huvudsak bestående av kvinnor. Genom förslaget om höjd pensionsålder vill man ”tvinga” arbetare att jobba längre för att få en dräglig pension. Etablissemanget motiverar med den s.k. försörjningsbördan. Detta är en myt. Kostnaden för pensionärer kan inte ställas mot hur gamla vi blir, utan måste ställas i relation till hur produktiva vi är. I fast penningvärde har Sveriges bruttonationalprodukt, BNP, tredubblats sedan 1960. Det finns pengar, men enligt överheten ska dessa vara förbehållna de rika.
Dagens (S)myghöger borde ta lärdom Ernst Wigforss. En gång i tiden bland annat socialdemokratisk finansminister. Han skrev vid ett tillfälle: ”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”
Genom ATP-systemet som genomdrevs i kamp mot högern fick arbetare för första gången en pension som gick att leva på och hann utnyttja innan de dog. Mycket har hänt sedan dess. På 90-talet gjorde (S)myghögern gemensam sak med den öppna högern och kuppade igenom dagens pensionssystem. Ett av syftena var att överlämna folkets pensionspengar till finanskapitalet. Ett cyniskt pensionssystem som skapar fattigpensionärer i ena änden och miljardärer i den andra.
Nuvarande pensionssystem måste rivas upp. Den förhatliga bromsen måste avskaffas. Dags att skrota det nuvarande systemet med privata fondförvaltare och värdesäkra pensionen.
Sverige har råd med en bra pension åt alla. Omfördela rikedomarna i samhället, till exempel genom att höja pensionsdelen i arbetsgivaravgifterna. En bra början vore att betala tillbaka de 258 miljarder kronor som sosseregeringen stal från AP-fonderna på 1990-talet. Sverige behöver en politik som satsar på pensionärerna, i stället för miljardärerna. Höj pensionen i stället för pensionsåldern.