För inte ens förespråkarna för ett medlemskap nämner att med ett medlemskap följer också ansvar.
Wilderäng skriver:
För att säkerställa att tillräcklig förmåga erhålls för att försvara varandra ska Nato-länderna senast år 2022 (2012+10 år) lägga minst två procent av BNP som försvarsbudget. Sverige lägger i dag 1.1%. För svensk del innebär alltså ett Nato-medlemskap att den årliga försvarsbudgeten ska höjas med 34 miljarder kronor.
Försvarsmakten säger själva idag att de behöver ytterligare fyra miljarder kronor om året för att uppnå förmåga att lösa de obefintliga uppgifter som man är ålagd av regering och riksdag. Några sådana pengar finns inte i korten.
34 miljarder förutsätter också att svensk BNP står stilla till år 2022. I verkligheten kommer vi ha viss inflation och viss ekonomisk tillväxt. Om tillväxten är 2% ska försvarsbudgeten upp till 87 miljarder SEK år 2022, i dagens penningvärde - inflation tillkommer. Försvarsbudgeten 2013 var 42 miljarder.
I dendebatt som nu förs, bland annat inom mitt eget parti, har man bland annat argumenterat för att ett medlemskap kan ersätta ökade försvarsanslag.
Ett inträde i Nato skulle alltså kräva utökade försvarsanslag på minst 34 miljarder kronor på den årliga försvarsbudgeten fram till 2022, detta är något som inget av riksdagens partier har i sina budgetförslag.
I debatten saknas dessutom att ett medlemskap kräver omedelbara förmågehöjande materialinköp, det saknas vidare insikten om att vi skulle behöva betala en omedelbar medlemsavgift för gemensamma resurser som högkvarter, baser och andra funktioner och det saknas upplysning om att vi också behöver erbjuda alliansen något.
Det senare kan vara allt från att erbjuda flottbaser, förplacerad utrustning för förband, ledningscentraler eller flygbaser för att nämna något.
Debatten om ett Nato-medlemskap måste alltså lyftas från ett enkelt ja eller nej. Det man däremot måste förstå när det gäller debatten om försvaret och vår säkerhetspolitik är att Ryssland alltid har betraktat Sverige som geopolitiskt hemmahörande i Nato-blocket på grund av att vi historiskt förlitat oss på Nato-hjälp.
Vid en konflikt skulle Ryssland agera utifrån detta ställningstagande och inte utifrån svenska folkets inbillade alliansfrihet.
Med Arktis allt större geopolitiska betydelse och utvecklingen i den politiska utvecklingen i Ryssland och dess agerande gentemot Armenien, Georgien och Ukraina samt upptrappningen i retorik mot bland annat de baltiska staterna, som Sverige förbundit sig att försvara vid angrepp enligt Lissabonfördraget och vår egen solidaritetsförklaring, måste vi omvärdera våra försvars- och säkerhetspolitiska ställningstaganden.
Jag kan varken säga ja eller nej till Nato, däremot kan jag se att oavsett om vi går med eller inte så måste vi öka anslagen till försvaret.