I en rapport beställd av EU-kommissionen visar Centre for Economic Policy Research (CEPR) att minst en miljon arbetstillfällen kommer att försvinna i EU och USA om handelsavtalet TTIP sluts mellan unionerna. Om TTIP slår ut enligt kommissionens förhoppningar kommer den ökade konkurrensen att leda till att 2 miljoner förlorar sitt arbete, 1,3 miljoner i Europa och drygt 700 000 i USA. Det i ett Europa som redan plågas av hög arbetslöshet.
Handelsavtal som TTIP leder till lägre sysselsättning, det finns det historiskt facit på. När handelsavtalet NAFTA, slutet mellan Mexico, USA och Kanada, trädde i kraft i januari 1994 ledde det till en total förlust av över en miljon arbeten enbart i USA och sänkta löner för miljontals fler löntagare. Detta trots att man ”sålde in” avtalet med löften om att det skulle skapa hundratusentals nya arbeten. Precis som de som lobbar för TTIP hävdar nu.
En annan kritiserad aspekt av avtalen är investerarskyddet, ISDS, som ger företag möjlighet att kringgå de nationella juridiska systemen och lyfta ärenden till särskilda tribunaler.
I de mer än 500 fall där ISDS använts har detta investerarskydd visat sig underminera viljan hos folkvalda parlament att fatta beslut som avgränsar och reglerar marknaden. Beslut som exempelvis starkare miljölagstiftning och arbetsrätt eller gemensamt ägande av infrastruktur och annan samhällsservice.
Snäva marknadsintressen får därmed sätta ramarna inom vilka demokratin tillåts verka, folkvalda politiker ger företagen möjlighet att utmana och faktiskt begränsa demokratin.
Kanada är idag det enskilt mest stämda landet under NAFTA-avtalets ISDS-klausul. Sedan 2005 har 70 % av stämningarna riktats mot kanadensiska staten. Merparten av åtalen har riktats mot landets miljölagstiftning.
Inom EU har 20 länder utsatts för användning av ISDS, värst drabbade är de nya medlemsstaterna som blivit mål för 76 % av de 127 stämningar som ägt rum sedan 1994. Tjeckien, Slovakien och Polen har fått betala summor som skulle ha räckt till att sysselsätta 380 000 sjuksköterskor under ett år. Polen har fått betala den enskilt största summan, drygt 18 miljarder kronor.
Användningen av ISDS fortsätter att öka kraftigt. Företagen har insett vilken makt som getts dem.
Investerarskydd av den typ som både EU och USA vill inkludera i TTIP möjliggör för multinationella företag med enorma ekonomiska resurser att stämma hela länder för demokratiskt fattade beslut och lagstiftning som avgränsar och reglerar marknaden. Det här lägger en kall, död hand över alla försök till en framtidsinriktad och progressiv politik.
Utmärkande nog är att det helt saknas instrument i dessa avtal för våra folkvalda parlament att i sin tur ställa dessa företag till svars för verksamhet som förstör mark och vatten, orsakar sjukdomar, försvagar arbetsrätt eller på annat sätt skadar samhället och medborgarna. Vill vi verkligen på allvar överlåta vår frihet till marknadens diktatur? Kan vi tillåta det?