Kina, USA, dödsstraff – och Luleå!

Olämpligt. Det anser Miljöpartiet att Kina och USA är att arbeta med och vill hellre att Luleå kommun satsar på mellanfolkligt samarbete med norra Norge, Finland och Ryssland. ”Vi vill avbryta samarbetet med Kina och är skeptiska till Austin med hänvisning till brotten mot mänskliga rättigheter” skriver de.

Olämpligt. Det anser Miljöpartiet att Kina och USA är att arbeta med och vill hellre att Luleå kommun satsar på mellanfolkligt samarbete med norra Norge, Finland och Ryssland. ”Vi vill avbryta samarbetet med Kina och är skeptiska till Austin med hänvisning till brotten mot mänskliga rättigheter” skriver de.

Foto: Andy Wong

Norrbottens län2018-03-12 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En kommun får inte bedriva utrikespolitik, för det ska staten göra. Vänortssamarbete med städer i andra länder är dock både tillåtet och vanligt – för att bygga broar med folk i grannländer. Men Luleås kommunledning föredrar att umgås med stormakter som allvarligt bryter mot mänskliga rättigheter.

Luleå kommun och universitetet har sedan 2010 ett avtal med Kina om språk-och kultursamarbete i Konfuciusinstitutet. Av de fyra institut som funnits i Sverige återstår nu endast Luleå. Övriga tre städer har avbrutit samarbetet efter kritik om påverkan från staten Kina. I Luleå är den socialdemokratiska ledningen nu ensam om att vilja förlänga samarbetet.

De kinesiska myndigheterna fortsätter att avrätta tusentals (!) människor varje år, konstaterar Amnesty i sin rapport om hur världens länder praktiserade dödsstraffet 2016. Medan 141 av världens länder slutat avrätta sina medborgare, utmärker sig USA som den enda demokratin med dödsstraff. Och delstaten Texas är i särklass värst. Fram till 2015 hade 524 personer avrättats i en kal cell i det gamla fängelset i Huntsville öster om Luleås vänort Austin, huvudstad i Texas.

Och som om inte Luleå kommuns samarbete med Kina och Austin vore nog, så utmärker sig Luleås S-ledning på ännu ett märkligt sätt i sin ”utrikespolitik”. När 18 kommuner längs Norrlandskusten nu uttalat sig kritiskt mot byggandet av det rysk-finska kärnkraftverket i Pyhäjoki, bara 15 mil från Luleå, så stoppar kommunalrådet Niklas Nordström (S) varje förslag på att kommunen ska ge uttryck för lulebornas oro. Är vurmen för en rysk reaktor vid Bottenviken verkligen starkare än modet att säga ifrån?

Miljöpartiet vill se ett ökat mellanfolkligt samarbete mellan Luleå kommun och våra vänorter på Nordkalotten (Norge, Finland, Ryssland) baserat på ömsesidig respekt och nytta. Vi vill avbryta samarbetet med Kina och är skeptiska till Austin med hänvisning till brotten mot mänskliga rättigheter. Det är en ödets ironi att Luleå kommun knyter nära band med den totalitära stat respektive demokratiska delstat som är de i särklass värsta när det gäller dödsstraff.

I kommunstyrelsen har flera partier under mandatperioden ställt frågor om Austin-samarbetet, men det senaste beskedet är att ”Utvärdering kommer att göras efter 2018 för allt internationellt arbete där man även kommer att göra en strategi med prioriteringar för kommande år”. Det är alltså efter valet. Hur många miljoner har Austin kostat? Och vad har det gett? Ledningarna för Socialdemokraterna och Moderaterna har nu rest till Texas så många gånger att vi inte längre håller räkningen.

I ett läge när NATO allt oftare övar krig i Norrbotten, när Kinas flotta börjat öva i Östersjön och när Ryssland via kärnvapenföretaget Rosatom skaffar sig en stödjepunkt vid Bottenvikens kust, då är det viktigare än någonsin att Luleå kommun prioriterar att umgås med fredliga vänner.