Upprinnelsen till att församlingar i hela landet nu ”provtrycker” gravstenar är den tragiska dödsolyckan 2011 då en liten flicka klämdes ihjäl när hon klättrade på en gravsten på Bollebygds kyrkogård i Västergötland.
Jag vill till att börja med klargöra att jag tycker att det är viktigt att säkra alla gravstenar så att sådana tragiska olyckor kan undvikas.
Det jag vänder mig mot är Svenska kyrkans undvikande av ansvar. Det man har gjort är att lämpa över kostnaden för att säkra stenen på den enskilde. I många fall är de som innehar gravrätten gamla och lever med en svår ekonomisk situation.
Det blir därför svårt för dem att säkra stenen på egen hand eller för den delen betala ett företag de mellan 2000-4000 kr som det skulle kosta att göra det.
Vi mötte mycket frustration, besvikelse och ilska när vi säkrade farmor och farfars gravsten. Många äldre som stretade med de tunga gravstenarna på egen hand, många äldre som bett barn och barnbarn om hjälp. Alla ställde sig frågande till vad meningen är att betala gravavgift och kyrkoskatt om det ändå slutar med att den enskilde får göra jobbet själv eller betala för det.
På Svenska kyrkans hemsida kan man läsa att gravstenar är privat egendom och att det därför är gravrättsinnehavaren som ansvarar för utformning och skötsel av gravvården. De har dock som huvudman ett delat ansvar med gravrättsinnehavaren att stenen är säker både för besökare och för anställda. Ett delat ansvar.
Vari ligger det delade ansvaret i att lägga ned gravstenar och sedan vältra över de stora kostnaderna på privatpersoner? De nya reglerna för kontroll av gravstenar togs fram av branschorganisationen Centrala Gravvårdskommittén under 2012, i kommittén saknas representanter från gravrättsinnehavarna, vilka drabbas av kostnaderna. Däremot finns Gravvårdsfirmornas riksorganisation med vars medlemmar med stor sannolikhet tjänar pengar på de nya reglerna.
I en artikel i Bohusläningen med rubriken ”Farliga gravstenar blir storaffär” kan man bl.a. läsa att gravstenar äldre än 50 år sitter bra då de grävts ned ordentligt. Problemet är de som är yngre. Omkring hälften av alla dessa stenar i Sverige läggs omkull. I artikeln konstaterar man vidare att detta har blivit en god affär för ett stort antal företag i landet.
Det såg ut som att en gravskändare varit på plats när vi besökte kyrkogården, stenar låg vräkta åt alla håll. Jag tycker detta är ett skamlöst agerande av Svenska kyrkan.
Vi anhöriga har redan en gång betalat för att Svenska kyrkan och kyrkoförvaltningen ska sätta stenen på plats. Vad är det då vi har betalat för om arbetet med monteringen av stenen och nedgrävningen av sockeln är undermåligt? Är det vårt ansvar att korrigera ett arbete vi redan betalat för?