Geologiprofessorerna Pär Weihed och Björn Öhlander vid Luleå tekniska universitet avslöjade två skandaler i sin debattartikel i NSD den 25 mars – även om detta var dolt i ett försiktigt akademiskt språk, men som ändå gav ovanligt tydliga besked.
Den första skandalen (graverande klavertramp) är att länsstyrelsen sade nej till SGU:s kartläggning av berggrund, jordarter och grundvatten ibland annat i Muddus. I sin motivering påstod länsstyrelsen att SGU prospekterar. Det var länge sedan Sveriges geologiska undersökning (SGU) prospekterade.
SGU kartlägger markförhållandena översiktligt för att skapa underlag för framtida beslut om prospektering, samhällsplanering, utveckling av turism samt naturskydd.
Det här visar på en skrämmande okunnighet inom myndigheten länsstyrelsen. Eller så kan den första skandalen förklaras med den andra skandalen.
Den andra skandalen är att handläggaren på länsstyrelsen själv är aktiv i flera organisationer som arbetar mot gruvetableringar. Alltså en uppenbar jävssituation. Och det kan förklara varför handläggaren griper varje halmstrå för att stoppa allt som luktar gruva.
Jag har under flera års tid skrivit debattartiklar och påtalat att naturvårdstjänstemän på länsstyrelsen med uppgift att handlägga naturskydd i skogen på sin fritid är aktiva inom extrema naturskyddsorganisationer.
Senaste gången jag påtalade de uppenbara jävssituationerna svarade landshövding Sven-Erik Österberg på ett närmast oförskämt sätt mot mig. Då tappade jag hoppet om Österberg.
Nu kräver de två geologiprofessorerna med all rätt att regeringen gör en översyn av länsstyrelsens agerande. Nu måste Österberg agera! Jag vill bara tillägga att den översynen även bör omfatta de skogliga naturskyddsfrågorna.
De nuvarande missförhållandena på länsstyrelsen är för övrigt ett av många tydliga tecken på hur statlig styrning av regioner i själva verket kan urarta i enskilda ämbetsmäns styrning med privata intressen som viktigaste referens.