Det är inte bara Trollhättan som drabbas
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Helt rätt. Det är inte bara en bilfabrik i Trollhättan som står på spel. Det handlar om tusentals anställda i underleverantörsledet och andra näringar som är är beroende av Saab.
Därför finns ett stort samhällsintresse av att Saab kan leva vidare och utvecklas.
Näringsminister Maud Olofsson (C) har hela tiden hänvisat till ägaren GM och avvisat ett statligt engagemang.
Men det kommer inga dollar över Atlanten för att rädda biltillverkningen i Sverige. Om Saab ska kunna leva vidare krävs politisk uppställning.
Svensk bilindustri har för övrigt mått bra av samhällsengagemang tidigare.
På 1960-talet löste AP-fonderna många investeringsproblem för Volvo. Pensionsfonderna såg till att det fanns riskkapital för industriell utveckling i Sverige.
Den typen av samspel mellan offentlig och privat sektor har funnits även i andra branscher.
1977 föreslog statliga Handelsstålsutredningen ett samgående mellan Gränges Oxelösunds Järnverk, NJA (Norrbottens Järnverk AB) och Domnarvet.
Det gemensamma bolaget SSAB (Svenskt Stål AB) bildades, vilket också blev räddningen för svensk stålindustri som då befann sig i djup kris. Staten blev hälftenägare via gamla Statsföretag.
Massvis av fina svenska produkter har för övrigt utvecklats i symbios mellan offentlig sektor och privat näringsliv.
Asea (dagens ABB) växte tack vare order från statliga energijätten Vattenfall och Statens Järnvägar.
Electrolux hade nytta av 1960-talets offentliga miljonbostadsprogram som skapade en stor hemmamarknad för vitvaruprodukter.
Samverkan mellan offentlig sjukvård och privata läkemedelsföretag - Astra och Pharmacia - gav Losec och andra framgångsprodukter.
Och vad vore Ericson i dag utan samarbetet med gamla statliga Televerket? AXE-växeln var en frukt av samarbetet mellan statliga och priva aktörer.
Därför borde Maud Olofsson och regeringen komma över sin beröringsskräck för statligt engagemang i näringslivet i allmänhet och den nu aktuella Saab-affären i synnerhet
Ibland är det faktiskt nödvändigt att staten träder in för att trygga jobb, produktion och utveckling i Sverige. Marknaden fixar inte allt.