Många frågar mig varför jag är positiv till en regionbildning tillsammans med Västerbotten, Jämtland och Västernorrland. Det finns flera argument, på flera olika nivåer men enklast att greppa är att tillsammans blir vi starkare.
Ett vanligt argument mot att bilda en större region är hur fyra landsting som har ekonomiska problem ska kunna bilda något bättre. Tänk dig då en familj. Ett hushåll. I en familj pratar man gemensamt om hur man bäst fördelar sina inkomster, man har gemensamma utgifter men också gemensamma intäkter. Man delar på ansvaret, prioriteringarna och kunskaperna.
I dag är våra län att likna vid fyra singelhushåll. Som var för sig ska betala för hyra, mat, kläder och alla andra utgifter som följer med livet. Som ensam ska lösa vardagens problem med de kunskaper man har.
Tänk om vi istället skulle flytta ihop? Om vi skulle lösa gemensamma problem tillsammans i stället för var för sig? Det är att förvalta skattemedel och inte slösa med dem.
I dag står varje län med motsvarande utgifter för inköp, förvaltning och administration var för sig som direkt skulle kunna sparas in om vi blev ett gemensamt hushåll. En sorts samborabatt.
Även på andra områden kan vi gemensamt göra skillnad, se bara på kostnaderna för stafettpersonal som skenar för de allra flesta landsting i landet. Hittills har det varit omöjligt att komma överens om en begränsning av detta för att 21 landsting inte haft förmågan att hitta en lösning. Med sex regioner istället för 21 blir det lättare.
Vi slipper en del av kostnaderna för att skicka patienter till andra landsting eftersom att vi kommer att tillhöra samma region. Många skickas till exempel till universitetssjukhuset i Umeå för behandlingar, i dag får vi betala till Västerbottens landsting för det, något vi slipper i en gemensam region. Sjukvården skulle också kunna samordnas och specialiseras på ett helt annat sätt än idag. Kanske inlandskommunerna inom Akademi Norr vill specialisera sig inom glesbygdsmedicin?
Eller ta för den delen den kraft som vi i Sveriges nordligaste län skulle kunna samla kring våra gemensamma frågor nationellt och internationellt.
Där är infrastrukturfrågorna ett bra exempel. Alliansregeringen fullständigt ignorerade våra läns behov av investeringar i den nationella infrastrukturplanen. Tillsammans fick vi dela på 3,4 procent av den totala budgeten på 190 miljarder. Det motsvarar 6,4 miljarder till halva Sveriges yta!
En region med de fyra nordligaste länen skulle en regering inte kunna behandla på det sättet. Närmare en miljon väljare kan inte ignoreras.
Våra län har mer gemensamt än vad som skiljer oss, tillsammans kan vi överbrygga våra respektive svagheter och lyfta fram våra styrkor.
Vi norrbottningar brukar ibland knyta näven i fickan och prata om att för lite av de värden som produceras i vårt län faktiskt stannar här. Att vi vill påverka vår egen utveckling, få mer inflytande.
En gemensam region är vår chans att göra det. Jag tycker vi ska ta den.