Förkortningarna må skilja sig men deras syften är desamma; att konkurrensutsätta varje del av samhället och begränsa demokratins möjligeter att reglera marknaden.
I fallet med TTIP, handelsavtalet mellan EU och USA, har förhandlingarna skett bakom lyckta dörrar mellan näringsliv, tjänstemän och EU-kommissionen. Handlingar har hemlighetsstämplats och det som har kommit ut till allmänheten har skett genom läckor. Medborgarna har haft liten insyn i och än mindre inflytande på förhandlingarna. Vid de fåtaliga dialoger som hållits har man bjudit in medborgarnas organisationer med armbågen.
Samma gäller när avtalet diskuterats i Sverige. När förra regeringen bjöd in till samtal om TTIP var 79 av 137 inbjudna från näringslivet. Nio från fackliga organisationer. Endast sex var från miljö- eller andra frivilligorganisationer.
Näringslivets intressen är tungt överrepresenterade i förhandlingarna. Andra områden som arbetsrätt, miljö och klimat, folkhälsa och civilsamhällets intressen i stort får däremot stryka på foten.
Framför allt är det tvistlösningsmekanismen ISDS som har fått massiv kritik. ISDS skulle möjliggöra för företag att överpröva demokratiskt fattade beslut i privata, överstatliga, skiljedomstolar och kräva ersättning för att de direkt eller indirekt påverkat deras investeringar negativt.
Det här är ingen fantasi. ISDS används redan i andra avtal. I Kanada stämde det amerikanska företaget Lone Pine den kanadensiska staten på drygt 1,6 miljarder kronor på grund av ett tillfälligt förbud mot fracking.
Vattenfall stämmer Tyskland på 32 miljarder kronor för beslutet att fasa ut kärnkraften. Holländska företaget Achmea har stämt slovakiska staten för att man förbjudit privata vinster kopplat till välfärdssektorn.
ISDS skulle göra det möjligt för företag att dra svenska staten inför rätta om riksdagen exempelvis skulle besluta att förbjuda vinster i välfärden. Bara risken att bli dragen inför dessa näringslivstribunaler skulle utgöra ett hinder och broms för all form av progressiv lagstiftning och underminera demokratin.
Fackliga samarbetsorganisationer i EU beskriver TTIP som ”en snabbfil till avreglering och sämre hälsa och arbetsmiljö för EU:s löntagare”. Den kände brittiske journalisten George Monbiot beskriver avtalet som ”ett frontalangrepp på demokratin”.
TTIP och övriga avtal handlar om en långtgående maktförskjutning från ett samhälle där våra politiker reglerar marknaden till ett där företagen och snäva vinstintressen gör det istället.
Politiker kan vi som medborgare avkräva ansvar för tagna beslut och vi kan rösta bort dem i allmänna val om vi tycker att de gör ett dåligt arbete, det kan vi inte göra med bolagsstyrelser.
Vi kan inte tysta se på när demokratin håller på att avskaffas, det är dags att lyfta fram dessa handelsavtal i ljuset.