Att välja är att våndas
Sjätte AP-fonden kan inte längre gå in och stötta växande företag tidigt utan får i stället koncentrera sig på de större, mer etablerade företagen.
Att avstå från att välja, som näringsminister Maud Olofsson (C) gjort med Vattenfall, är även det ett val.
Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Konsumera nu eller spara till senare?
Äta gott och riskera en kalaskula eller köra smalkost och vara i bättre trim?
Att välja är att våndas. För man går ju alltid miste om den andra lockande möjligheten.
Många gånger hanterar vi därför valsituationer genom att låta bli att välja och hoppas att det löser sig ändå.
De senaste veckorna har regeringen visat hur man hanterat två intressanta vägvalsfrågor. Den första handlar om våra pensionspengar i Sjätte AP-fonden.
Medan övriga AP-fonder bidrar med sin avkastning till en buffert i pensionssystemet är Sjätte AP-fondens pengar permanent placerade i näringslivet, framför allt genom investeringar i små och medelstora företag.
Efterfrågan på riskkapital är stor, utbudet mindre. Särskilt ont är det om tidigt kapital, som företag behöver i uppbyggnadsskedet.
En bra idé och en bra produkt existerar, men pengar saknas till att bygga upp verksamheten och få ut produkten på marknaden.
Alla är överens om hur viktigt det är med tidigt riskkapital. Ändå är det förhållandevis få aktörer som verkar på den marknaden.
En förklaring är att avkastningen på tidiga satsningar kan dröja, många gånger upp till 10-15 år.
Man måste alltså välja. Antingen investera för snabba resultat eller vara mer långsiktig och vänta ut den tidpunkt då tillväxtföretagen lyckas. Då kan å andra sidan avkastningen bli extra hög och många nya jobb skapas.
Sjätte AP-fonden har fram till nu haft dubbla mål: Dels att nå hög avkastning, men också att satsa på tillväxtföretag.
Facit av de kortsiktiga investeringarna har varit positiva medan de långsiktiga satsningarna hittills gått back.
Nu har regeringen satt ned foten och gjort klart för Sjätte AP-fonden att det är avkastningen som kommer i första hand.
Därmed tvingas sjätte AP-fonden överge sin grundstrategi. Man kan inte längre gå in och stötta växande företag tidigt utan får istället koncentrera sig på de större, mer etablerade företagen.
Det är naturligtvis bra att regeringen gjort ett vägval. Men istället för att dra ner satsningen på tidigt riskkapital borde den snarare växa. För självklart ska pensionärernas pengar spela en aktiv roll i satsningen på morgondagens företag. Målkonflikten hade kunnat hanteras om man accepterar ett lägre avkastningskrav på de långsiktiga investeringarna.
Och så var det Vattenfall. Själva kärnan i krisen är just att näringsminister Maud Olofsson inte vågat välja.
Regeringen har velat att Vattenfall både ska ge högsta avkastning och gå i spetsen för en grön omställning av energiproduktionen, trots att dessa mål, framför allt kortsiktigt, är svåra att förena.
Att avstå från att välja, som Maud Olofsson gjort, är även det ett val.
Idag kan alla konstatera vilka förödande konsekvenser det kan ha.