Saknas: svensk kommission för mänskliga rättigheter

Sveriges regering är på många områden ett föregångsland i det globala arbetet för stärkta mänskliga rättigheter. Sverige bidrog under förra året bland annat till att FN antog en resolution om yttrandefrihet på internet och att en specialrapportör om läget för mänskliga rättigheter i Iran inrättades. Sverige stödjer också uppbyggandet av nationella institutioner för mänskliga rättigheter i utvecklingsländer.

16 september 1948. FN:s generalförsamling i Palais du Chaillot i Paris. I december samma år skedde undertecknandet av de mänskliga rättigheterna.

16 september 1948. FN:s generalförsamling i Palais du Chaillot i Paris. I december samma år skedde undertecknandet av de mänskliga rättigheterna.

Foto: No Byline

Luleå2013-05-17 04:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För att Sverige ska kunna fortsätta vara ett föregångsland måste det internationella engagemanget för mänskliga rättigheter ha en motsvarighet på hemmaplan. Så är inte alltid fallet.

FN:s övervakningskommittéer har påpekat att Sverige måste arbeta mer aktivt mot diskriminering av etniska minoriteter, hatbrott och våld mot kvinnor. Sverige har också fått kritik från FN:s tortyrkommitté för beslut att utvisa människor till länder där de riskerar tortyr. Flera av rekommendationerna har upprepats under tio års tid utan att särskilt mycket har hänt.

För att försvara och stärka skyddet för mänskliga rättigheter på hemmaplan har en tredjedel av världens länder inrättat oberoende kommissioner. Sjutton av
27 EU-länder har en sådan kommission.
I Norden finns kommissioner i Danmark, Norge och Finland. Sverige finns inte bland dessa trots att FN vid flera tillfällen har rekommenderat regeringen att inrätta en sådan.

Gianni Magazenni från FN:s kontor i Genève gästade i höstas mänskliga rättighets-dagarna i Göteborg och berättade om fördelarna med att ha en oberoende kommission. FN ger sitt stöd till medlemsländerna för att de ska kunna bygga sådana institutioner. Det gäller också Sverige.

När nu FN aktivt erbjuder sitt stöd till den svenska regeringen bör integrationsminister Erik Ullenhag ta emot den utsträckta handen.

En fristående människorättsenhet inom svensk statsförvaltning skulle kunna reda ut frågetecken kring tolkningen av internationella åtaganden om mänskliga rättigheter, utarbeta vägledande instruktioner till kommuner och landsting samt hålla ett vakande öga på myndigheter som inte agerar i enlighet med internationella förpliktelser.

Ombudsmannamyndigheterna DO och JO har sina specifika uppgifter. En ny institution för mänskliga rättigheter bör därför inte placeras i dessa befintliga myndigheter utan utses av riksdagen och ha ett eget och övergripande mandat.

Vid en FN-ledd konferens i Wien för tjugo år sedan kom världens länder överens om ett antal principer för arbetet med mänskliga rättigheter - principer som senare bekräftades i FN:s generalförsamling. I dessa talas det särskilt om nationella institutioner.

Regeringens delegation för mänskliga rättigheter presenterade förra året ett förslag om en oberoende svensk kommission. Förslaget välkomnades av flera frivilligorganisationer, men i regeringskansliet tycks engagemanget för frågan ha avstannat. Förhoppningsvis kan stödet från FN till integrationsminister UIlenhag bli startskottet för en förnyad process för att stärka skyddet för mänskliga rättigheter också i Sverige.

Läs mer om