Irene Wennemo skriver i sin krönika att vi i framtiden kommer få se fler tråkiga politiker. Risken finns eftersom fler och fler av dem är "skolade" sådana, men det behöver inte bli så, och att Reinfeldt skulle stå modell för framtidens politiker är för mig en gåta för politik är inte tråkigt.
Tvärtom, därför är det extra viktigt nu med en duktig retoriker, en inspirerande agitator som kan skapa glöd i debatter, som har förmågan att entusiasmera och väcka människors tankar och engagemang. Speciellt som så många tappat tilltron till politiken.
Jag ser inga motsättningar mellan att vara spirituell och vältalig och samtidigt handlingskraftig.
Alla fina fraseringar till trots, så måste de omsättas i handling och förändringen måste vara tydlig. Det efterfrågar medborgarna mest av allt.
Reinfeldt har vunnit förtroende och framstår som pålitlig genom sitt ständiga mantrande, ju mer något sägs desto mer trovärdigt låter det. Men när alla hans fraser blivit söndernötta och vi tröttnat på dem, vad har han då kvar att ge oss?
Att han dessutom så Moderat han är använder sig av socialistiska ordbruk, är i mina ögon allt annat än trovärdigt.
Det enda Reinfeldt lyckats bevisa är att det tydligen finns ett annat sätt att skina än genom äkta glans.
Oavsett personlighetstyper så är det allra viktigaste av allt att vi får en statsminister som är lyhörd och som kan samla folket, och inte pekar med handen som vi för närvarande har. En ledare som för en ärlig, utåtriktad politik som gagnar alla i vårt samhälle. Det har vi definitivt inte nu.