En debattartikel i Jaktjournalen (2018-03-22) hävdar att ”det kokar i Kiruna”. Vi håller med författaren om det polariserade klimatet men vill nyansera och fokusera debatten på kärnfrågan, det vill säga asymmetriska maktstrukturer.
Det som ligger till grund för pågående debatt är dels tillfälliga skoterförbud, dels Kiruna kommuns och Svenska jägarförbundets helikopterflygningar för att kontrollera om renar verkligen finns i områden som avlyses med hänsyn till renens behov av betesro.
Dessa händelser har skapat misstro mellan olika aktörer i området och har bland annat lett till att samebyarna har lämnat samrådsorganet mellan kommunen och samerna eftersom de anser att dialogen inte fungerar. Detta är en asymmetrisk konflikt där renskötseln och renskötare sedan århundranden tillbaka är i maktunderläge. Renskötseln har reglerats genom svensk lagstiftning sedan slutet av 1800-talet, detta kan kopplas till koloniala och rasistiska strukturer där samer inte ansågs kapabla att hantera sina egna förehavanden. De strukturerna kvarstår i samhället vilket tydligt framgår av både Diskrimineringsombudsmannens rapport om diskriminering av samer samt aktuell forskning som visar att samiska perspektiv är marginaliserade, bland annat inom utbildningsväsendet, politiken och i samrådsförfaranden med utvinningsindustrier.
I den rådande debatten i Kiruna utelämnas eller osynliggörs detta, bland annat genom en felaktig historiebeskrivning. I ett upprop som cirkulerar på sociala medier uppmanas människor att skriva under för ”Lika rättigheter i fjällvärlden”. Här beskrivs historien som att renskötseln tar fjällvärlden ifrån de som inte är renskötare – men att alla tidigare kunnat samsas ”i alla tider”. Frågan blir då, från vems perspektiv är det så?
Detta är ett kolonialt antagande som osynliggör de rådande maktstrukturerna. Att använda begreppet lika rättigheter i det här fallet må ge sken av människorättsideal men underbygger egentligen de asymmetriska maktförhållanden som missgynnar renskötseln. Samebyarna har extremt många aspekter att bemöta och anpassa sig efter, bland annat gruvnäring, vindkraft, turistnäring, klimatförändringar, friluftsaktiviteter men även politiska agendor.
Konfliktforskning gällande asymmetriska konflikter visar att den part som har maktöverläge sällan är motiverad att tillmötesgå den part som har maktunderläge. I situationen som uppstått mellan Kiruna kommun och samebyarna blir det väldigt tydligt. När den part som har maktunderläge, i detta fall samebyarna, upplever att dialog och kommunikation inte fungerar och att de utsätts för rasism, är det rimligt att Kiruna kommun, som är i maktöverläge, bemöter det med självrannsakan istället för att slå ifrån sig.
Kristina Sehlin MacNeil,
Charlotta Svonni,
Åsa Össbo,
Samtliga från Vaartoe - Centrum för samisk forskning, Umeå universitet