I en debattartikel i NSD skriver regionchefen för Svenskt Näringsliv i Norrbotten, Jan-Olov Nordström: "En flytt till Stockholm är faktiskt det bästa val en ung kvinna i Norrbotten kan göra om hon vill få en bättre inkomst än sina manliga kamrater på hemmaplan."
Nordströms påstående är häpnadsväckande - av sju skäl:
4 Löneskillnaderna mellan kvinnor och män beror främst på yrkesvalen, inte på val av ort. Kvinnor söker sig till offentlig vård och skola, män till privat sektor. Kvinnor är de som mest ångrar sina tidiga yrkesval, visar undersökningar.
4 Hög lön är inte prio ett för unga kvinnor. Intressant jobb och personlig utveckling är viktigare (Ungdomsstyrelsen).
4 Flytt till Stockholm och andra storstäder beror på längtan efter utbildning, jobb och miljöer som inte hemstaden har. Några ynka procent mindre löneskillnad är inte avgörande.
4 Unga kvinnor vill ha jämställdhet, men inte till vilket pris som helst. Haparanda har Sveriges mest jämställda löner för att männens löner är de lägsta i landet. Varför råder inte Svenskt Näringsliv kvinnor att flytta till Happis?
4 Framsynta företag i norr börjar inse att unga kvinnor behövs för en hållbar utveckling i både företaget och samhället. Se på Northland i Pajala och LKAB i Malmfälten (löner på 30 000-40 000 kronor och mer.)
4 För unga kvinnor som vill ha högre lön finns en annan väg som Nordström borde känna till - utbilda sig till civilingenjör i Luleå. Löneläget är ett helt annat än inom vård, skola, omsorg. Tyvärr är könsfördelningen fortsatt skev (29 procent kvinnor på civilingenjörsprogrammen).
4 Unga kvinnor i länet behöver inga nya uppmaningar om att flytta till Stockholm. Nordström borde i stället bekymra sig över det manligt dominerade näringslivet.
Det konstiga med hans utspel är att det helt strider mot vad hans medlemmar i Norrbottens näringsliv behöver. Vid den stora länskonferensen "Kraftsamling" visade ett verkstadsföretag i Vindeln på de stora fördelarna med att rekrytera kvinnor.
I Luleå har glappet mellan unga kvinnor och män blivit allt större ända sedan 1980-talet. Nu utgör universitetsstadens kvinnor, 19-24 år, mindre än 45 procent. Männen är alltså mer än 55 procent. Och det allvarliga är att glappet hänger kvar till 35-40-årsåldern.
Orsaken står troligen att finna i ett skevt utbud när det gäller utbildning och näringsliv, men tyvärr har ingen undersökt detta. Utan unga kvinnor stannar Luleå och Norrbotten.