Kunskapsförakt hos Israel-vänner
µ Svar till Miriam Mozel Öström och Åke Lidberg, NSD Debatt den 28 februari, samt till C-Å Fahlquist, NSD Debatt den 3 mars.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Miriam Mozel Öström tycker att det är otrevligt med uppgifter som inte stämmer med hennes förutfattade meningar. Därför drar hon slutsatsen att de som är kritiska till Israel måste drivas av hat och antisemitism.
Åke Lidberg tycker för sin del att han funnit ett tungt motargument: att palestinierna stred på Hitlers sida. Över 200 000 arabiska frivilliga deltog på den allierade sidan mot Hitler (den franska filmen Indigènes handlar om just det här), medan få araber lät sig värvas av tyskarna.
Lidberg kanske kan berätta hur många palestinaaraber det handlade om? Men räknat i procent fanns det nog fler norrbottningar än palestinier i Hitlers armé.
Alla som har läst lite historia vet att den är fylld med "min-fiendes-fiende"-allianser. Till och med en del sionister trodde att de kunde utnytta nazisternas judehat. Eller se på dagens samarbete mellan kurder och Israel.
Carl-Åke Fahlquist ger prov på ett magnifikt kunskapsförakt. Han gillar inte siffror och procent. I hans värld har det inte funnits några palestinier innan judarna kom, fick öknen att blomma och lockade dit en massa araber. Sedan snackar han om historierevisionism!
Den som har dåligt på fötterna höjer ofta rösten. Ett typiskt sätt att komma undan besvärliga uppgifter är att etikettera meningsmotståndaren som hatisk, rasist, vän av terror, Hitler-sympatisör eller något liknande. Det är trist men förhoppningsvis avslöjande.
Till sist: allt kan förstås inte lösas med historiska insikter, särskilt inte konflikten Israel-Palestina. Till sist blir även erövringar och etniska rensningar, som när staten Israel bildades, etablerade fakta. Men att känna till den historiska bakgrunden underlättar våra ställningstaganden.