Ett fredsprojekt - men låt oss inte luras
De tyska militärerna visade upp Tornadoflygplan som deltog i Loyal Arrow-övningen i Luleå. Partnerskapet dämpar omvärldens kritik, hävdar Björn Forseth
Foto: Pär Bäckström
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var inte långsökt att koppla scena-riots påhittade urbefolkning till den existerande urbefolkning som bodde i övningsområdet. Valkeapää menade att Nato ytterst övade för att i framtiden kunna sättas in mot samerna. Om detta förde vi en något spänd diskussion, eftersom jag själv stod under Nato-befäl just då.
I Bosnien hade FN gjort bort sig fullständigt och hade till slut inget annat val än att uppdra åt Nato att sköta insatsen åt dem. Jag skäms inte för mina Nato-medaljer. Men Nato, som helt naturligt borde ha lagts ned när Warszawa-pakten gjorde det, har sedan gjort en dygd av den bosniska nödvändigheten och utvecklat fredsframtvingande krigföring till en affärsidé. Det visade sig snart i Kosovo, att en Nato-insats i verkligheten kunde bli en hävstång för stormaktsintressen.
Affärsidén har blivit till en hel affärskedja. För alla insatser krävs övning, gärna i partnerskap med länder som ännu inte är medlemmar i Nato. Partnerskapet dämpar omvärldens kritik när nya insatser genomförs. Men under övningar bör ingenting göras som kan oroa något verkligt land eller folk. Således brukar man i övningsscenarierna tala om Alfaland och Betaland så att även om något verkligt land skulle känna sig träffat av beskrivningen på hur Alfa- eller Betaland beter sig, så skulle man gå fri från kritik.
Efter flera insatser och åtskilliga övningar med allt mjukare partnerskapsländer har Nato nu morskat upp sig. I den aktuella manövern Loyal arrow ("trogna pilen" eller "trogna spjutspetsen") är de uppdiktade länderna (som i terrängen ligger i landskapen Lappland, Norrbotten och Västerbotten) nu inte uppkallade efter det grekiska alfabetet. De kallas Lapistan och Bothnia, där lapistanerna har fördrivit och förtryckt en bothniansk urbefolkning.
Det här må låta som ett sagoscenario för regeringen och Högkvarteret i Stockholm, men bland oss som bor i övningsområdet kan det väcka obehagliga associationer, eftersom debatter om historisk fördrivning och förtryck är aktuella.
Det rör sig ju inte heller om endast namnlikhet. Lapistan betyder faktiskt ordagrant Lappland, och Bothnia kallar vi ju själva de landskap vi vill ha en järnväg igenom.
Så allmänorienterade kunde man kräva att vårt lands staber är, att de åtminstone hade bett Nato att ändra benämningarna på de uppdiktade övningsstaterna, när de nu sa ja till manövern på svensk grund.
Nato må kunna kallas ett fredsprojekt, när det bildades med spjutspetsen riktad mot Sovjetunionen i början av det kalla kriget. Men man bör inte låta sig luras att tro att det fredsframtvingande fåret inte blivit en ulv. Trogna pilen har skänkt aktualitet åt Nils-Aslak Valkeapääs profetia.