Domaren allt mer på undantag
I Sverige har den efter åratal av studier och övertidsarbete anställde juristdomaren 25 procent av det röstvärde som bestämmer domen i brottmål. Resten äger de av kommunfullmäktige vid varje val utsedda nämndemännen.
Domaren ska stå som en garant för att dömandet inte leds av annat än lag och rätt. foto: kurt engström
Foto: Kurt Engström
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Detta förhållande återspeglar knappast något större förtroende för juristdomaren. Så har det förhållit sig under lång tid i Sverige. Men juristdomaren har tidigare trots allt, för svenska förhållanden, varit relativt välbetald. Numera är emellertid juristdomaren en sämre betald aktör i rättssalen. Av den senaste lönestatistiken framgår att åklagarna är bättre betalda än domarna.
Ett starkt och fungerande rättväsende att känna företroende för var en av ambitionerna inför senaste valet. Ambitionen förefaller dock vara inriktad på att bygga en ännu starkare polis- och åklagarmakt än tidigare.
Domstolsverket, ett statligt verk, hade fram till 1990-talet en uttalad serviceroll mot domstolarna. Efter ändrade direktiv och sedan ett tiotal år utövar det, under beteckningen Sveriges Domstolar, en successivt fördjupad styrning av och kontroll över verksamheten. En verksamhet så arbetstyngd att utlysta domartjänster numera lockar illavarslande få sökande.
Domstolsverket lönesätter sedan några år varje domare individuellt, inte efter skicklighet och prestation utan efter helt andra kriterier. Än så länge är dock lönekuverten enhetliga till färg och form.
Det är bara några hundra år sedan kungen lagstiftade, styrde och dömde i Sverige. Insikten om betydelsen av oberoende och opartiska domare och domstolar ledde fram till de moderna rättsstaterna där domaren ska stå som en garant för att dömandet inte leds av annat än lag och rätt.
Kan möjligen domarnas och därmed domstolarnas oberoende tänkas vara en väl så angelägen fråga som exempelvis frågan om vilket antal poliser vi ska ha?