Berättigad kritik mot MR- dagarna
Rekordmånga deltagare, över 3 800, överträffar alla förväntningar. FOTO: Bengt-Åke Persson
Foto: Bengt-Åke Persson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Så också under MR-dagarna i Luleå, och
i detta fall med SAP, SSU och Unga Örnar
i länet.
Palmecentret kritiserar arrangörerna för att vår utställningsplats förpassades till gymnasiebyns bibliotek som, till skillnad från vad som utlovats, praktiskt taget inte hade några besökare alls. Första konferensdagen registrerade vi cirka 20 besökare av påstådda 3 500 deltagare i MR-dagarna mellan kl 9 och 15.30.
Våra utställningsfunktionärer var mycket besvikna när jag mötte dem vid den senare tidpunkten.
Jag hörde mig för med övriga tio utställare
i gymnasiebiblioteket och de delade missnöjet, och sade sig snarast ha haft ännu färre besökare. Jag förslog då hela denna utställargrupp att jag skulle ta kontakt med den operativa ledningen för MR-dagarna och framföra vårt missnöje, tala om att vi fann det meningslöst att vara kvar i gymnasiebyn och kräva att från kl 8.30 under den andra av MR-dagarna få flytta över till Kulturens hus.
Kl 16 framförde jag vårt krav till Röda Korsets norra krets huvudansvariga person för de lokala arrangemangen. Jag sa att jag på hela gruppens vägnar krävde ett svar på vår hemställan snarast och senast under kvällens lopp. Åtminstone ett "ja eller nej" till min mobiltelefon som samtal eller sms.
Efter kl 21, när inget svar givits, meddelade jag centrets utställare och samordnaren för övriga gruppen utställare att jag inte fått något svar och att det nog måste tolkas som ett nej.
Vid 10-tiden dagen efter blir jag uppringd av MR-dagarnas ansvariga Stockholmsrepresentant som önskar ett möte med mig. Jäktade på bägge sidor hittar vi en gemensam tid och plats för mötet kl 11.25 - 11.45. Först vid det mötet informeras jag om avslagsbeslutet.
Jag vidhöll min kritik, att det var meningslöst att ställa ut i gymnasiebiblioteket, och att med minimal god vilja ytterligare elva utställare - med var sitt litet bord och två stolar bakom dessa -borde ha kunnat beredas utrymme.
Svaret blev att frågan behandlats sent på kvällen föregående dag (sic!) och att svar inte hunnit lämnas - och att det blivit ett nej.
Jag godtog inte svaret, utan sa att det fanns utrymmen för ytterligare elva i Kulturens hus, och att man vid behov till och med hade kunnat expandera in i Konstens hus eller biblioteket för att åstadkomma
detta - hellre än att misshandla en minoritet utställare!
Jag tyckte vidare att det var märkligt att det inte framgick av deltagarnas program att Pierre Schori, som Palmecentrets insats, skulle medverka på två seminarier och som dessutom utlokaliserats till perifera lokaler i gymnasiebyn, dit få personer sökte sig.
Schori, som en av de mest namnkunniga och intressanta medverkandena under MR-dagarna, hade enligt min mening förtjänat en mera centralt placerad lokal.
MR-dagarnas centrala representant försvarar sig i pressen med att Palmecentret kom in sent med anmälan. Jag informerade honom i månadsskiftet maj - juni om vårt önskemål om att ha en utställningsplats och om att ordna de två nämnda seminarierna. Jag hade tillsammans med en kollega ett personligt möte med honom och hans närmaste medarbetare den 10 juni.Jag överlåter till läsarna att bedöma om drygt fem månader i förväg är "att vara sent ute".
Palmecentret, liksom tio andra utställare, har behandlats nonchalant och ovänligt. Det smärtar mig särskilt att detta har inträffat i min gamla hemstad och Norrbotten.
Skadan är skedd och kan inte repareras. Vi förväntar oss däremot en ursäkt från arrangörerna och att utställningsavgiften på 6 000 kronor återbetalas, eftersom "beställd vara inte levererats".