I mars för fyra år sedan sköts Sveriges Radios utrikeskommentator Nils Horner ihjäl på öppen gata i Afghanistans huvudstad Kabul. En klar och älskad röst tystnade för alltid och en viktig informationskanal försvann. Någon ny korrespondent har inte stationerats på grund av riskerna. Rapporteringen i dagstidningar och tv håller oss inte ajour med den faktiska situationen säger de som ständigt har kontakt med landet – de asylsökande. Man kan välja att inte att tro på dem. Hittills har jag kunnat verifiera alla de våldsdåd de informerat mig om.
Under mars var det ett flöde av av attacker i olika delar av landet. Andra veckan i mars angreps ett militärsjukhus i Kabul med 30 döda och 60 skadade som resultat. Vid sidan om detta pågår strider mellan olika grupper, oftast med talibaner inblandade. Detta mot bakgrund av det vanliga vardagsvåldet i ett dysfunktionellt samhälle. I Afghanistan ska man inte födas till fel minoritet, till fel kön, vara fattig eller opponera sig mot uråldriga seder och bruk som hedersvåldet som tvingar nya generationer att hämnas för gamla ”oförrätter”. Utlänningar avråds att besöka landet.
Vid sidan om talibanerna ökar IS sitt inflytande. De har lidit förluster på andra håll och drar sig nu till Afghanistan där de värvar unga män utan hopp, till exempel ensamkommande pojkar som utvisats från Europa eller stängts utanför dess gränser. En del av dessa pojkar är ”våra”.
Internationell juridisk och politisk expertis har gett ut oroande rapporter om säkerhetsläget i landet. Trots varningarna fortsätter EU-länderna att skicka asylsökande till Afghanistan. Sluta med det.