Palmyra, Machu Picchu, det stora barriärrevet. Vi lever i en tid då fler världsarv än någonsin är hotade av mänsklig aktivitet. Platser som är av betydelse för hela mänskligheten - för oss som lever idag och för dem som tar vid då vi har lämnat jordelivet. Sveriges ansvar för världsarvet Laponia är större och viktigare än en miljövidrig engångsindustri med kort bästföredatum.
Med detta som bakgrund är Jokkmokks kommunalråd Robert Bernhardssons debattinlägg gällande världsarvet Laponia och Gállok/Kallak, publicerad i NSD på debattsidan den sjunde april 2017, häpnadsväckande. Han förfasas över Riksantikvarieämbetets (RAÄ) och Naturvårdsverkets (NVV) negativa yttrande över Beowulf Minings ansökan om bearbetningstillstånd i Gállok. Detta trots att myndigheternas yttrande ligger väl i linje med kommunens eget yttrande till Bergsstaten. Likt RAÄ och NVV påpekar Jokkmokks kommun med Robert Bernhardsson i spetsen bland annat att det är viktigt att världsarvet Laponia inte påverkas negativt av en gruvetablering.
Men Jokkmokks kommunalråd påstår nu att de statliga myndigheterna förstör Jokkmokks framtid. Kommunalrådet hävdar att myndigheternas inställning är direkt skadlig och kan få investerare att ”fly en malmfyndighet så omfattande att den är ett fastställt riksintresse”. Ett påstående som får en att undra över kommunalrådets omvärldsanalys. Har han helt missat vad lycksökande investerare har ställt till med i Blaiken, Svärtträsk och Kaunisvaara? Att lägga Jokkmokks framtid i händerna på den typen av hänsynslösa och oseriösa investerare är inte bara naivt, utan måste nog beskrivas som framtidsfientligt.
Robert Bernhardsson menar vidare att lokal tillväxt och investeringsklimat går mot en ny istid. Att Jokkmokk kommer att frysa ihjäl, på grund av att RAÄ:s och NVV:s inställning att den för världarvsstatusen helt avgörande renskötseln, men också naturvärdena, riskerar att påverkas vid en gruvetablering. Om vi ska prata klimat och temperaturer, så kan vi konstatera att Jokkmokk sällan har varit så hett som nu, till exempel när det kommer till besöksnäring. Turisterna kommer för den rena naturen och kulturen. Men dessutom är vi många här nu boende, som både av ekonomiska och ideologiska skäl vill se orörda skogar, rent vatten och fast mark.
”Yttrandet är en erövring av land och vatten av sällan skådat slag, helt ovärdigt en myndighet”, skriver kommunalrådet vidare. Låt mig påminna om att en erövring av sällan skådat slag redan har skett i vår landsända. Det skedde när den svenska staten beslagtog samisk mark och plötsligt började kalla den för ”krono”. Svenska makthavare och deras lojala anhängare ute i landet får väl därmed betraktas såsom delaktiga i en gigantisk hälerihärva, när den stulna marken har fortsatt att säljas ut till vattenkraftsbolag, gruvbolag och skogsbolag.
Jokkmokk fryser inte ihjäl för att vi låter malmen ligga kvar i marken, låter skogarna stå och renlaven finnas för dem som bäst behöver den. Jokkmokk utarmas av skövling och annat kortsiktigt tänkande i jakt på snabba cash.