Visioner om stora industriprojekt har vi hört förr

Det saknas analys och granskning kring bärigheten i de stora industriplanerna i Norrbotten, anser Lotta Gröning (L).

1975: Statsrådet Anna-Greta Leijon tar första spadtaget för Stålverk 80, projektet som aldrig blev av. 2022 drog bygget av H2 Green Steels stålverk i Boden igång. Claes Nordmark, kommunalråd, Henrik Henriksson, vd, och Lotta Finstorp, landshövdning, fanns med vid första spadtaget.

1975: Statsrådet Anna-Greta Leijon tar första spadtaget för Stålverk 80, projektet som aldrig blev av. 2022 drog bygget av H2 Green Steels stålverk i Boden igång. Claes Nordmark, kommunalråd, Henrik Henriksson, vd, och Lotta Finstorp, landshövdning, fanns med vid första spadtaget.

Foto: Lennart Norman, Petra Älvstrand

Debatt2023-02-04 08:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det nya Norrbotten hyllas i media! Jag ser kommunpolitiker stå på rad och applådera när regering och EU-kommissionen kommer till Kiruna. Jag noterar att LKAB passar på att hålla presskonferens om nya malmfyndigheter.  Jag läser tidningen om framtidsfabrikens alla positiva nyheter, hur folk, rekryteras, utbildas och bubblar av framtidstro. Vi hyllar en gigantisk industrisatsning i Norrbotten som till största del finansieras av skattepengar, det handlar om statliga bolag, regeringspengar inte minst från myndigheter som Svenska Kraftnät. Dessutom EU-pengarna som också kommer från unionens medborgare. Investeringspengar som ingen behöver betala tillbaka om det går fel. 

Än så länge handlar den gröna omställningen mest om visioner. Några projekt är nära, Boden ligger i framkant med planerad start 2026. Nu ska bilden av Norrbotten förändras, människor ska flytta hit och exploateringen i form av nya gruvor och enorma vindkraftsparker är förutsättningen för den gröna omställningen. 

Var är granskningen av den gröna industrialiseringen? Visionerna om stora industriprojekt i Norrbotten har vi hört förr. Vi har sett hur vattenrallare och dammbyggen byggt fungerande samhällen för att när bygget är klart avfolkas och därefter dränka husen och gatorna under vattenmassorna. Messaure var en gång en sådan levande ort. Stålverk 80 på 70-talet hade samma drömmar som den gröna industrialiseringen när det gällde arbetstillfällen, utveckling och inte minst visionen om att Sverige skulle bli världsledande. 

Nu är vi där igen, vi ska bli världsbäst. När det är politiker som styr utvecklingen och står för huvuddelen av alla investeringar tycks den kritiska granskningen och analysen om projektens bärighet helt upphöra. Märkligt nog är det alltid industrialiseringen som prioriteras aldrig de människor som drabbas av den. De som missgynnas försvinner i hoppet av alla som förväntas vinna på framgångssagan. Men det kommer att bli problem i Norrbotten som redan är så enormt exploaterat om nya gruvor och fler gigantiska vindkraftparker ska byggas. Det kommer att bli krig om markerna både från samer och andra som drabbas av den så kallade utvecklingen. Vi är nog många som ställer oss frågan varför satsa på fler vindkraftparker när majoriteten av de vi har är i utländsk ägo. När statliga kärnkraftsföretag från Kina förhandlat till sig låga mångåriga elavtal och tar ut vinsterna i hemlandet utan att behöva betala en skattekrona i Sverige. 

Det verkliga luftslottet i den gröna industrialiseringen som ska få allt att fungera är elen. Men också bristen på analys som omfattar de stora investeringar som krävs i vägar och järnvägar, sjukvård och skola som är förutsättningen för att bygga samhälle. Än så länge har vi från Kiruna och Skellefteå bara sett en fly in, fly out lösning där kostnader överförs på kommunerna och omliggande små kommuner töms på folk. Kommunpolitiker som nu svävar på moln med det politiska etablissemanget i EU har ett stort ansvar för sina egna medborgare och för Norrbotten som helhet. Det är skattebetalarnas pengar ni politiker spelar med. Landa en stund på jorden och fundera över vad som krävs för att den gröna industrialiseringen ska gynna Norrbotten och dess medborgare.