Hur kan det då komma sig att vi inte värderar journalister högre i en så välutvecklad demokrati som vi säger oss ha i Sverige?
Idag finns en rad farhågor kopplat till just demokrati och där, bland annat, vi som jobbar med folkbildning har ett tydligt uppdrag att verka för att fler grupper är en del av det offentliga rummet. Bristen på korrekt och välgrundad information försvårar nämligen denna del avsevärt.
För att allmänheten ska känna engagemang till samhällsfrågor krävs att vi har tillgång till information på ett tillförlitligt sätt. Det krävs att någon gräver, fördjupar sig, ställer kritiska frågor, granskar och analyserar det som händer runtomkring oss. Och, det är inte gjort i en handvändning och vi får det tryggast genom god journalistik. Men hur ska vi uppnå det om vi inte längre värdesätter journalister?
I dag ser vi tyvärr informationsflöden som skulle kunna få vem som helst att falla i tårar där ”ju kortare desto bättre” blivit något slags signum. Är vi medborgare så lata att vi inte längre orkar läsa en text från start till slut? Har vi gått mot en informationsinhämtning där en videosnutt skildrar en sammanfattning av samma innehåll med stundom tveksam konklusion?
Hur kan det komma sig att vi har överlämnat till vem som helst att rapportera nyheter med hjälp av ”sms- och chatspråk” i det informationsflöde som omger oss och där robotar rapporterar om vad som händer ute i världen?
Parallellt ser vi hur en bred yrkeskår får allt sämre anställningsvillkor, har arbetsuppgifter med allt från foto, film, redigering, intervjuer, textredigering och hög digital kompetens. Allt för att nå ut med bristfällig information så fort som möjligt utan att desto djupare reflektera kring innehållet, för det hinns helt enkelt inte med. Är det inte något vi tappat på vägen?
Jag grät faktiskt en skvätt i bilen på väg hem efter att vi för några år sedan fattade beslut om att stänga ner vår högt aktade journalistutbildning vid Kalix folkhögskola. Den främsta anledningen till den sorg jag kände var för att jag vet hur viktig journalistiken är för demokratin.
Och, eftersom vi lever i en stark demokrati – är det då inte rimligt att staten tar ett större ansvar för att bekosta den möjligheten för oss medborgare?
Vi måste våga börja ställa oss frågan i vissa avseenden – var det kanske bättre förr?