Företrädare för vattenkraftsindustrin skriver i Svenska Dagbladet den 12 april att det finns stort hot mot deras verksamhet trots att deras bransch, i motsats till Jokkmokk, ensidigt tar all vinst från Luleälvarna som flyter genom kommunen. Trots detta finns fortfarande ambitionen att ännu hårdare exploatera de redan hårt utbyggda Luleälvarna utan hänsynstagande och kompensation till berörd bygd och kommun.
Statliga Vattenfall AB har över åren inkasserat mer än 400 miljarder kronor från de 12 vattenkraftverken som byggdes. Det utgör 13 till 15 miljarder kronor per år till statskassan samtidigt som kommunen varje år drabbas av både minskande befolkning och försämrad ekonomi.
De negativa effekterna på miljö, fiske, naturturism, befolkningsutveckling och försämrad ekonomi skulle kompenseras, vilket ännu inte sker. Det är hög tid att centrala beslutsfattare infriar givna löften. Dags att hänsyn tas till att stora, lilla och Luleälvens dåtida mycket viktiga roll ur försörjningssynpunkt, i och med vattenkraftsepoken helt försvann. Bygdens pris blev att utan ersättning bli största elproducent på vattenkraft.
En beskrivande återblick:
– 1960 kulminerade Jokkmokks kommuns befolkning, 11 533 invånare. Från 1960 till 1966 pågick utbyggnaden till totalt 12 kraftverk i kommunen med tillresta vattenrallare.
– 1970: 7 933 invånare. 31/12 2023: 4 728 invånare.
Trots miljardintäkterna från Jokkmokks Luleälvar har, bland annat, centrala beslutsfattare inte godkänt kravet på Letsi pilotprojekt innebärande miljötappning på 10 kubikmeter vatten i sekunden i ”Europas längsta torrlagda älvfåra”. Det anses, trots miljardintäkterna, bli för dyrt för staten.
Undertecknad 1930-talist är på grund av hög ålder en av få kvarvarande vittnesbärare som var med före, under och efter som fortfarande efter etableringsperioden hänger med. Vi är ett fåtal kvar som bekräftar att staten år 1957 gav löften till kommun och bygd om framtida/fortlöpande avkastning från framtida produktion i utbyte mot att staten fick rätten att använda vattnets fallhöjd till elproduktion i stora Lule älv, i lilla Lule älv och i Luleälven. Före exploateringen flödade vattnet fritt fram till älvarnas möte vid Vuollerim/Porsi för att därifrån rinna vidare, under samlingsnamnet Luleälven, i 14 mil till Bottenviken, vid residensstaden Luleå.
Rätten till fiske och båtplatser skulle förbli oförändrad kompletterad med framtida avkastning. Framtida torrläggning av älvfåran var otänkbar och fanns inte med varken i samtal eller ens i vildaste fantasi. Strax innan vattenflöde/fiskvandring blockerades deltog undertecknad, som 22-åring, vid det historiskt sista laxfisket med pappa Valdemar och farbror Birger. Sista laxfisket 1960 gav 100 kilo via fyra laxar. Bildbevis finns.
Riksdagen har en skuld till bygd och kommun och uppmanas, för nationens, regionens, kommunens och den berörda lokalbefolkningens skull, besluta att sjösätta Letsi pilotprojekt i Lilla Lule älv och därigenom skapa turism och ökade arbetstillfällen genom tillgång till EU:s lån för grön industrisatsning.