Nuvarande pensionssystem har under drygt 20 års tid uppvisat många brister som flera gånger kompenserats med sänkta pensioner. Så kom covid-19 likt en ekonomisk tsunami som drabbade hela landet. Skadeverkningarna kan medföra att även pensionerna drabbas vid lägre inkomsttillväxt. Pensionsmyndigheten har redan aviserat att inkomstpensionerna kommer att sänkas med 1,5 procent nästa år och Swedbanks prognos är att flertalet pensionärer får mindre i pension nästa år.
Ingen tycks dock inse att det finns både pengar och systemlösningar som kan rädda pensionerna från att sänkas, till och med öka dem. Vid utgången av år 2019 fanns till exempel nästan 1 600 miljarder i AP-fonderna och den genomsnittliga avkastningen var den senaste tioårsperioden cirka 100 miljarder per år. Trots börsras finns betydande marginaler kvar i fonderna efter år av god värdetillväxt. Vid exempelvis en fördubbling av det årliga bidraget från AP-fonderna till inkomstpensionssystemet, från nuvarande cirka 40 till 80 miljarder, skulle pensionerna kunna höjas med cirka 10 procent – utan att belasta statskassan. Det skulle också bidra till att dra igång ekonomin från den lågkonjunktur som väntar. Ty flertalet pensionärer spenderar sina pengar på konsumtion, till skillnad från många andra grupper som sparar.
Strax innan coronautbrottet föreslog Pensionsgruppen att personer som arbetat hela livet, men har låg pension, ska få ett tillfälligt pensionstillägg på högst 600 kronor per månad. Ett redan sargat pensionssystem ska alltså nästa år kompletteras med en ny förmånstyp som inte ens hör hemma i systemet och belastar därför statskassan med miljardbelopp. Till det kommer kostnader på hundratals miljoner för att administrativt hantera förslaget om det genomförs.
Vad politikerna inte vill förstå är att därmed öppnas Pandoras ask för ännu fler försök till aparta lösningar för att mildra pensionssystemets brister. Varför inte i stället ge alla inkomstpensionärer ett lika stort tillägg i kronor eller procent. Om det i Pensionsgruppen bara finns förslag på dåliga lösningar, varför då välja den sämsta?
Om förtroendet för dagens pensionssystem ska kunna återupprättas är det hög tid att lappandet och lagandet får ett slut och att en utvärdering av hela systemet genomförs. Utgångspunkten måste då vara en omprövning av att dess finansiella stabilitet är överordnad ekonomisk- och långsiktig trygghet för landets pensionärer.
Politikerna tycks ha glömt att syftet med AP-fonderna är att de ska användas som buffert vid olika variationer i pensionssystemet. Glömskan inger betänkligheter. För drygt tio år sedan hade Sverige lägst andel pensionärer i riskgruppen för fattigdom i Norden. Idag är situationen den omvända.
Om inget görs blir gruppen ännu större framöver.