Olov Abrahamsson, jag lyssnade på dig i God morgon världens panel i söndags, och du gav den socialdemokratiska regionala så kallade utvecklingspolitiken ett tydligt kolonialt ansikte. Frågan ni diskuterade var om kommunernas veto när det gäller vindkraften skulle försvagas. Du var glasklar i din åsikt, det är självklart att vetot ska bort!
”I mina trakter har vi lärt oss om Hybrit i Gällivare och Northvolt i Skellefteå. Gröna industriprojekt kräver massor av el. En rad tunga företagsrepresentanter kräver det, LKAB, SCA och Northvolt. Jag håller med om vad industrin säger, vi behöver konkurrenskraftig el snabbt”, sa du i radioprogrammet.
Din slutsats Olov Abrahamsson var att det kommunala självbestämmandet inte kan råda över nationella intressen. För mig är det en rent av obehaglig åsikt, närmast totalitär. Särskilt i tider när politiken är svår att påverka och möjligheterna för väljarna att utkräva ansvar är minimal. Därtill, 96 procent av vindkraften i Norrbotten ägs av utländska ägare, där kinesiska staten tillhör de större. Vi säljer alltså ut naturresurser till diktaturer och ger dem inflytande över elmarknaden. Det är socialdemokratisk politik.
En annan tydlig partilinje är att ni delat in människor i miljöbalkens A, B och C-regioner. Norrbotten är en C-region där staten kan exploatera hur mycket vindkraft som helst. Stockholm och Nacka där Kashayar Farmanbar, regeringens energiminister bor, är en A-region, vilket innebär att ingen vindkraft ska byggas. Kashayar Farmanbar vill som alla vet gärna ha mycket vindkraft, men inte i hans egen hemkommun Nacka.
Den socialdemokratiska regeringen har tagit till alla medel för att förmå deras socialdemokratiska kommunpolitiker att säga ja till vindkraftsetableringar. Lojalitetskravet med partiledningens beslut är stenhårt, fungerar inte det har regeringen genom en förordning sett till att kommunerna kan få bidrag om de gör som partiledningen vill. Det har resulterat i att många kommunpolitiker väljer partiledningen framför deras egna medborgare.
Vindkraftsmotståndet är en av Sveriges absolut största folkrörelser. Under flera år tegs motståndet ihjäl, det fanns en symbios mellan politiker och media. Vindkraftsmotståndare pekades ut som klimatförnekare. Att människor tvingades lämna sina hem, se sin livsmiljö förstöras och inse att ordet demokrati inte hade någon som helst betydelse bryr sig inte framtidspartiet Socialdemokraterna om. Hur känns det, Olov Abrahamsson? En gång stred ni för demokratin, jag är väldigt nyfiken på hur du definierar den idag?
Jag undrar också varför kämpar ni så hårt för en energikälla som inte är tillräknelig, den fungerar ibland och ibland inte. Den medför stora besvär för människor och naturen, såväl djur som insekter. Vindkraftsetableringarna bryter mot miljölagens försiktighetsprincip som innebär att man först ska se till konsekvenserna för människan. Det struntar både du och regeringen i. Det är också totalitärt. Det staten behöver ska staten ha oavsett konsekvenser för den enskilda människan.
Vart tog den demokratiska socialismen vägen?