Övertorneå kommun står för en levande kommun där byarna och tätorten utvecklas tillsammans. Vi investerar i aktiviteter för att kommunen ska vara en attraktiv kommun att bo i. Kommunen jobbar även för att bibehålla befintliga företag samt för att locka nya företagsetableringar. Detta för att få inflyttning samt att behålla sina invånare. Några exempel på goda satsningar är; jämställdhet, goda resultat i skolan, satsningar på bredband, kultur och fritid, friskvård, en levande kommun.
Men att förstå den verkliga omfattningen av dagens situation för oss är helt annat.
Tullen, Vägverket, Försäkringskassan, Svea skog, Skattemyndigheten, Skogsstyrelsen och Televerket är myndigheter som har lagts ner. Det senaste beskedet från myndighetshåll är att Post Nord stänger det enda kontoret i kommunen. Över 300 jobb inom statliga verk och myndigheter har försvunnit från Övertorneå kommun de senaste 30 åren. Det är en alarmerande nedgång som inte kan ignoreras.
Den dagliga servicen centraliseras bort från oss med hjälp av digitaliseringen. Dessa satsningar har blivit kontraproduktiva för kommunen. De ”hjälper till” ytterligare att avfolka kommunen genom att centralisera funktionerna. Samtidigt överlämnar staten och regionen mer och mer ansvar till kommunen. Kraven på att bibehålla god service i skola, vård och omsorg ökar.
Om vi vänder blicken bakåt i historien, ser vi en tragisk sanning framträda. "Homosapien Tornedaliensis", människorna från Tornedalen, har nu blivit en sällsynt art. Det är inte på grund av någon naturlig evolution, utan på grund av en utrotningsagenda riktad mot oss från staten själv. Dagens blandning av statliga och regionala åtgärder, tillsammans med kraven från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) ”Alla måste söderut” på 60- och 70-talen, har förskingrat oss runt om i Sverige. Vi kan se i historien hur vi en gång var en välmående kommun i Norrbotten. Exempelvis så hade Övertorneå kommun på 1950-talet över dryga 10 000 invånare. Idag är vi endast strax över 4000.
Under en resa längs Tornedalens vägar kan man se många tomma bostäder och gårdar längs vägen. Samtidigt kan man också se statens engagemang för att skydda rödlistade arter av djur och växter, genom att avsätta skog till reservat och naturvård. Men vad gör staten för att rädda vår egen rödlistade art, "Homosapiens Tornedaliensis"? I alltför många boställen har det inte skett en reproduktion de senaste 50 åren.
Man måste känna sin historia för att möta framtiden.
Miljardsatsningarna i de gröna näringarna som sker i Norrbotten kan bli en risk för ytterligare utflyttning från småkommunerna. Visst, dessa investeringar kan bidra till tillväxt och utveckling, men vad händer med kommuner som inte är lika gynnsamt belägna för dessa projekt?
Genom att skapa förutsättningar inom jordbruk och livsmedelsproduktion, sådana satsningar inom de gröna näringarna borde vara hjärtefrågor för regeringen. Skogen och den skogliga bioekonomin är och har länge varit en av de viktigaste basnäringarna. Våra skogar är en fantastisk tillgång för landets ekonomi, sysselsättning och en levande landsbygd, samtidigt som vi värnar miljön och ekosystemen. Genom forskning och innovationer kan nya klimatsmarta produkter baserade på skogsråvara bidra till att fossil råvara byts ut mot förnybar.
Det är dags att vi håller regeringen ansvarig och kräver att de agerar för att skydda alla våra samhällen, stora som små. Regeringen och regionen måste tänka på helheten och se till att även småkommunerna inkluderas och stöttas i den ekonomiska utvecklingen. Vi kan inte tillåta att vår historia upprepar sig, med statens goda minne, där människor tvingas att lämna sina hem för att söka nya möjligheter någon annanstans.