Norra Sverige är kokhett inom hållbarhet. Hundratals miljarder investeras i fossilfri produktion och klimatvänliga produkter den närmaste tiden – nyckelsatsningar för att Sverige ska klara klimatmålen.
Sverige har som långsiktigt klimatmål att nettoutsläppet av växthusgaser ska vara noll år 2045. Idag kommer två tredjedelar av de svenska utsläppen från basindustri och transportsektorn. Just nu finns planer på jätteinvesteringar i norr på upp till 1 000 miljarder, som på sikt bland annat ska leda till fossilfri järn- och stålproduktion och batteritillverkning till elfordon. Investeringarna är otroligt viktiga för att Sverige ska klara klimatmålen.
För att satsningarna ska lyckas krävs också en strukturomvandling av hela Övre Norrland – det handlar om stora investeringar i bostäder, service och infrastruktur, men också om att förse industri och samhälle med ny kunskap och välutbildad arbetskraft inom alla områden. Universiteten i norr fungerar här som motorer för hela norra landsändan: studenter som väljer att utbilda sig i norr stannar i högre grad kvar efter examen; forskning som bedrivs på plats, ofta i nära samverkan med näringslivet, har lättare att komma till nytta i dagens snabba teknikskifte och ett inflöde av människor bidrar till god service och ett levande samhälle och kulturliv – förutsättningar för att människor ska vilja bo och arbeta här. Mot den bakgrunden är det ytterst bekymmersamt att regeringen inte väljer att tydligare satsa på norra Sveriges universitet och deras bidrag till kompetensförsörjning och kunskapsutveckling.
Senaste gången en liknande stor samhällsomvandling inträffade i norra Sverige var i mitten av 1900-talet, och då fanns en stor förståelse för vad som krävs för att den regionala utvecklingen skulle bli framgångsrik och långsiktigt hållbar. Universitet och högskolor i norr sågs som förutsättningar för att kunna bedriva kunskapsintensiva industrier och förse människor på plats med service, kultur, vård och omsorg. Etableringarna av lärosäten i Umeå och Luleå har varit väldigt framgångsrika, med ekonomisk och regional tillväxt och utveckling som följd, och framgångsrik forskning som lett till Nobelpris vid Umeå universitet. Vid båda lärosätena bedrivs också excellensforskning och högkvalitativa utbildningar inom en rad områden som är avgörande för klimatomställningen.
Nu står vi alltså inför en liknande strukturomvandling i norr med återindustrialisering och en övergång till ett hållbart och fossilfritt samhälle – en process som inte bara är viktig för norra Sverige och för att hela landet ska bli klimatneutralt, utan också för att andra delar av världen ska kunna dra nytta av ren energi och ren produktion i Övre Norrland. Uppgiften är gigantisk och kräver att alla aktörer – regioner, kommuner, universitet och näringsliv – samverkar och satsar.
Extraordinära utmaningar kräver extraordinära insatser. För att universiteten ska kunna bidra på samma framgångsrika sätt som senast, krävs därför förstärkta resurser – betydligt större än dagens ordinarie tilldelning. Redan idag satsar staten öronmärkta resurser på forskning inom viktiga områden. Vi menar att även samhällsomvandlingen i norr rättfärdigar en sådan satsning, så att samspelet mellan rask industrialisering och nödvändig samhällsanpassning kan gynnas och realiseras i området.