Debatt: Utan oss stannar Sverige – förbättra arbetsmiljön

Vi, som tillhör de fackförbund som organiserar medlemmar i välfärdssektorn, börjar få nog nu. Vi ser dagligen i olika nyhetsmedia om hur delar av välfärdssektorn är under konstant press. Det handlar om att det blir färre medarbetare i verksamheterna, och detta har pågått under lång tid. Självklart påverkar detta människor, levande människor av kött och blod som du och jag känner. Det påverkar socionomen som får arga klienter för att man inte kan erbjuda hjälp i den tid som behövs, det påverkar undersköterskan som inte hinner på toaletten för att man prioriterar de gamlas välmående, det påverkar läraren som inte hinner se varje elev så mycket som eleven behöver för att kunna växa i kunskap. Men det påverkar även den kommunala chefen som inte hinner hjälpa sina underställda och ständigt måste klämmas mellan sina chefer och sina anställda. 


Vi vill ha tid att prata med tanten på äldreboendet, vi vill ha tid att göra ett professionellt jobb när vi möter klienten på individ och familjeomsorgen. Vi vill kunna stanna och fråga eleven om denna har förstått men också att jobba från det svar vi får. Vi vill att varje chef ska ha tid att vara den ledare och utvecklare av verksamheten som man vill och kan vara. Vi önskar att allt detta vore möjligt, men så ser det inte ut idag. Vill ni ha denna verklighet? Då behövs 
* Fler kollegor, så arbetsbelastningen blir rimlig. 
* En arbetsmiljö som inte gör människor sjuka, kan åstadkommas på olika sätt. 
* En lön som går att leva på, oavsett kön och ålder. 
* En inflationssäkrad reallöneutveckling 
* En arbetsgivare som litar på sina anställda och visar uppskattning 


Vi tror att om ovanstående uppfylls så kommer fler att vilja jobba eller jobba kvar i välfärden, och vi får den välfärd vi behöver och önskar. 
Facken i välfärden