Våra 14 kommuner har 400 års erfarenhet av skolhuvudmannaskap. Med denna erfarenhet borde Norrbottens skolor kommit längre i likvärdighet. Receptet för en likvärdig skola borde vara på plats, i stora som små kommuner, skolor, grupper och även med skilda socioekonomiska förutsättningar. Det är stor skillnad på hur väl man lyckas med att hålla en likvärdig skola i länet. Till viss del hänger det ihop med behörigheten hos lärarna. Men det ger inte hela bilden.
Med argument för likvärdighet görs nedskärningar som har bra resultat och en budget som går runt. Lärarna skulle gärna se att likvärdighet skapas på annat.
I min hemkommun har variationen i lärarbehörigheten på centralortens skolor varit stor de senaste 8 åren. Flera behöriga lärare har lämnat. I samtliga fall anger arbetsgivaren att det beror på att de kände att det var dags att ”göra något annat”. Av dessa som pratat med mig så anger alla ” jag skulle gärna jobbat kvar, men….” det vill säga en helt annan orsaksbild.
Bilden är densamma över hela landet. I min hemkommun var behörigheten nere på 50% under en period. Jag räknade till att om alla de legitimerade lärare som bodde i kommunen skulle välja att jobba i skolan så hade legitimationsgraden varit över 90 procent (jag räknade även in 2 lärare som på en attraktivare arbetsplats kanske inte tagit pension så fort de gavs möjligheten).
Lärarnas stora avtalsmål i HÖK-18 var kopplade till arbetsmiljöprocesser och kompetensförsörjning. Dessa områden borde skötas av lag genom Arbetsmiljöverket och de kommunernas intressen. Tyvärr är de akut pragmatiska förslag som visar vilka som faktiskt är kulturbärare i skolan.
Med denna insikt är det tråkigt att se och höra de vittnesmål från ombud som inte orkar fortsätta och om ombud som orkar agera men inte får gehör för sina krav i begäran av arbetsmiljöåtgärder utan måste söka stöd från Arbetsmiljöverket som via juridisk process tvingar arbetsgivaren att vidta åtgärder.
Det behövs i stort sett fyra saker för fackliga ombud:
Utbildning
Nätverk
Fungerande dialog med arbetsgivaren
Förutsättningar för att fullfölja sitt uppdrag.
Punkt 1 och 2 har facken en välutvecklad organisation för och dessa har ännu inte setts som orsaker till att man lämnar sina uppdrag. Det är arbetsgivarens skyldighet att tillhandahålla förutsättningar till skyddsombud så att de kan fullfölja sina uppdrag. Ofta ”straffas” ombud för lärare med ett möte när kollegorna planerar eller skriver omdömen.
Bäst i klassen, Norrbotten, är Piteå, i topp, och Luleå. Där behörigheten är ganska hög, resultat och facklig samverkan i huvudsak är bra. Men även mindre kommuner som Haparanda kan fungera väldigt bra. De har haft en föredömlig process genom Coronan och varit bäst i klassen i det ämnet.
Nu kanske din kommun fungerar bra tycker du som huvudman. Hör efter med ditt kommunombud om dialogen är bra på alla enheter och vad orsaken är att det kanske saknas ombud här och var. Lyssna och fråga vad arbetsgivaren kan göra. Besök arbetsplatsen med ditt ombud och lyssna in. Det är arbetsgivarens ansvar att ge förutsättningar. (Av någon anledning är det lättare att få ombud på gymnasiet än på lågstadiet.)
Lärarnas Riksförbund var emot kommunaliseringen och har sedan dess drivit att staten skall få ett tydligare inflytande och ta ett större ansvar. Idag avslutas LR:s kongress och jag förutsätter att vi fortsätter med en stärkt strävan i den riktningen.
Fram till dess att så sker så vädjar jag till skolhuvudmännen att ta hand om skolans kulturbärare; ditt uppdrag som skolhuvudman blir lättare då.