I en debattartikel som publicerades i NSD 28/12–20 skriver Krister Pounu från Kristdemokraterna att det är fel att beskylla enskilda tjänstepersoner för politiska beslut eftersom det kan göra människor ledsna i onödan. Vi hade dock velat påstå att det är angeläget att kommunala tjänstepersoner klarar av att ta kritik för sin tjänsteutövning. Att skolledningen får kritik är inte särskilt konstigt.
21/12–20 kunde vi läsa en artikel om en elev som, trots både diagnos och läkarintyg och dessutom dokumenterade problem med att klara skolsituationen, har nekats assistent under skoltiden. Enligt vår skolchef, Eva Lönnelid, är det inte avgörande med ett läkarintyg för att en elev ska få tillgång till assistent eftersom läkare inte är experter på skolan och skollagen. Vi skulle vilja ifrågasätta om vår skolchef verkligen är expert på den typen av diagnos och problematik den eleven har och om hon verkligen har den rätta kompetensen att avfärda ett sådant läkarintyg. Om nu vår skolchef skulle bli lite ledsen över att få kritik efter ett sådant beslut och ett sådant uttalande så känns det inte riktigt som något prioriterat.
Pounus artikel är ett svar på en insändare av ”Jobbiga morsan” som kritiserar Kirunas skolledning och menar att den misslyckats. Han skriver att vi alla måste vara jobbiga morsor och farsor och avsätta av vår egen tid för att förhindra att vår och andras familjer går sönder och där håller vi faktiskt med honom till viss del. Vi alla har rätt att vara jobbiga och ifrågasätta och kritisera en skolledning som inte ser till barnens bästa utan enbart tänker på att hålla i plånboken så hårt det bara går. Det är dock inte enskilda kommunmedborgare och föräldrars ansvar att se till så att skolan fungerar utan det är huvudmannens ansvar, i detta fall Kiruna kommuns ansvar. Huvudmannens ansvar över skolan regleras i skollagen och enligt den ska undervisningen anpassas efter elevernas individuella förutsättningar och resursfördelningen till undervisningen ska också den anpassas efter elevernas olika förutsättningar och behov. Att då hänvisa till budget och ”jämförbara kommuners” budget som vårt kommunalråd gör så fort han får chansen är alltså inte ett godtagbart alternativ.
Pounu skriver även i sin artikel att skolchefen har i sitt uppdrag att hålla budgeten för sin verksamhet, men i skollagen står det att skolchefen ska biträda huvudmannen med att tillse att de föreskrifter som gäller för utbildningen följs i huvudmannens verksamhet inom skolväsendet. Budgeten inom skolväsendet är alltså inte prio 1, utan det är elevernas individuella behov. ”Vi kan inte trolla” uttryckte vår skolchef i en intervju i ett annat ärende i slutet av september och vi gav då rådet åt henne att lära sig det och vi skulle vilja ge henne det rådet igen. Är trolleri vad som krävs för att elever i behov av stöd ska få en dräglig skolgång så är det bara för skolledningen att sätta igång.