Alla vi som är engagerade inom fackföreningsrörelsen idag ser hur svårt det är att organisera unga arbetare och övertyga om betydelsen av att vara medlem i facket. Förr satt det i ryggmärgen – när du börjar arbeta går du med i facket. Det är inte en självklarhet längre.
Vi lever i ett samhälle där vi uppfostras i tron att styrka innebär att klara saker på egen hand. Idén att tillsammans är vi starka, genom solidaritet och gemenskap har blivit förlegad.
Jag tror att vi måste prata mer om våra värderingar och tron på vår gemensamma kraft. I fikarummen, på våra möten, i samtal eller bara så enkla saker som att sätta upp affischer i korridorerna. Vi måste använda varje chans vi har för att uppmärksamma om styrkan i kollektiv organisering.
Och än viktigare, det många glömmer när vi fackliga kämpar för att organisera våra medlemmar, är att vi inte har en chans att få igenom våra krav utan facklig-politisk samverkan. Alla våra medlemmar påverkas av de politiska besluten som tas, därför behöver vi vara med och påverka de politiska besluten. Det gör vi i samverkan med arbetarrörelsens politiska gren.
På vissa arbetsplatser lever det kvar än idag att om du inte är medlem i facket som organiserar arbetsplatsen så är du inte med i gemenskapen. Ställer du dig utanför facket är du inte med och hjälper till i fackets kamp för att skapa bättre villkor. Det allra minsta du kan göra som individ för att få igenom förbättringar på arbetsplatsen är att vara medlem. Det gäller både inom det fackliga och politiken.
Jag önskar att arbetarrörelsens historia skulle läras ut i en större omfattning till dagens unga. Hur bildades arbetarpartiet? Och vad har LO för rötter? Förutom vi som är aktiva inom arbetarrörelsen är jag ganska säker på att få kan svaren på de frågorna. Men det gäller att vi inte bara fastnar i vår historia, vi behöver arbeta framåt.
Vi är starka tillsammans och vi kan få igenom så otroligt mycket. Om vi bara tänder igång vår kampvilja och kämpar tillsammans. För hur mycket vi än kämpar på egen kant med inlägg på facebook eller instagram så kommer vi aldrig att nå våra mål. Vi behöver varandra. Vi behöver organisera oss för att kunna ställa större krav i förhandlingar med arbetsgivarna. Vi behöver engagera oss facklig-politiskt för att få gehör hos den lagstiftande makten. Bara så får vi ett bättre samhälle med bra villkor i arbetslivet. Tillsammans klarar vi allt, vi behöver bara hitta vägen dit.