Att förbättra miljön i Östersjön och slå vakt om våra fiskbestånd är högt prioriterade frågor för regeringen. Sillen och strömmingen är inte bara en omistlig del av vår kultur, en bärare av traditioner och högtider, utan också en motor i havets ekosystem.
Sverige var därför det land som drev på för lägst kvoter i förhandlingen som nyss ägde rum i Luxemburg.
Är vi nöjda med slutresultatet? Nej. Gjorde vi skillnad i restriktiv riktning? Ja.
Vissa förutsättningar är viktiga att känna till. Beslutet, som tas i EU:s ministerråd, kräver enbart kvalificerat majoritet, det vill säga två tredjedelar, och inget land har veto. För Sverige, med en hållning som skiljer ut sig, gör det förhandlingarna utmanande. Det måste finnas en öppenhet för kompromisser för att kunna påverka.
Kommissionens föreslog kvoter enligt den lägsta nivån i det intervall som presenterades av internationella havsforskningsrådet, ICES. Från svensk sida förespråkade vi, som enda land, försiktigare kvoter för att snabba på återhämtningen av sill- och strömmingsbestånden. Andra länder gick dock i motsatt riktning och ville röra sig uppåt i intervallet utifrån en argumentation om att hela intervallet är att betrakta som hållbart.
Efter tuffa förhandlingar sattes kvoterna för sill och strömming i Bottenhavet och centrala Östersjön till den lägsta nivån i ICES intervall. Vi ville som sagt ha lägre kvoter, men bidrog alltså till att dra slutresultatet nedåt. Om vi som restriktivt land hade ställt oss vid sidan av, hade slutresultatet blivit betydligt högre. Ungefär 15 000 ton högre.
Inför årets förhandlingar bjöd jag in Östersjöländerna till Sverige för att diskutera läget och ge dem djupare insyn i de problem som många av våra småskaliga kustfiskare vittnar om. Den typen av initiativ har, mig veterligen, inte tagits på många år.
Regeringen har också lagt fram en havsmiljöproposition, den första i sitt slag sedan 2009. Där aviserar vi flera åtgärder såsom bättre förvaltning av säl och skarv och utflyttad trålgräns för fartyg över 24 meter.
Min bild är att det finns en hög grad av samsyn i svensk debatt. Däremot måste vi fortsätta arbeta för att fler länder ansluter sig till vår hållning när det gäller fisket i Östersjön. Ju fler svenska politiker och andra företrädare som är med och påverkar kollegor ute i Europa desto bättre.
Sverige gjorde skillnad för strömmingen
Min bild är att det finns en hög grad av samsyn i svensk debatt. Däremot måste vi fortsätta arbeta för att fler länder ansluter sig till vår hållning när det gäller fisket i Östersjön, skriver Peter Kullgren (KD), Landsbygdsminister.
Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) skriver i NSD med anledning av de höjda kvoterna för strömmingsfiske.
Foto: Christine Olsson/TT
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.