Det behövs ett aktivt statligt stöd för detta, antingen genom att Postnord får förutsättningar för att kunna utföra hela sitt samhällsuppdrag, eller så att alla postoperatörer är med och delar på kostnaden för detta uppdrag.
Alla medborgare ska ha tillgång till en god samhällsservice oavsett var man bor. En väl fungerande och utbyggd infrastruktur är avgörande för att det ska vara möjligt att kunna bo och arbeta i hela Sverige, och det finns en utveckling som syftar till detta. Bredband ska vara tillgängligt för alla senast 2025, höghastighetstågen ska göra det enklare att resa mellan olika landsdelar, och de statliga servicekontoren ska bli fler, för att nämna några saker. Människor lämnar storstaden för övriga landet då möjligheterna till distansarbete bedöms goda på framtidens arbetsmarknad.
Men alla aktörers verksamhet bidrar inte till denna utveckling. Statsägda Postnord ser sig tvungna att gå mot strömmen och göra det svårare att kunna bo och driva näringsverksamhet på mindre orter och i glesbygd då ägaren tyvärr inte ger Postnord tillräckliga förutsättningar för sin verksamhet. Sedan några veckor delas post ut endast varannan dag i region Syd. Senare under året omfattas även region Väst och Stockholmsregionen av varannandagsutdelning för att slutligen gälla i hela landet nästa år. Detta då brevvolymerna stadigt minskat de senaste åren; sedan början av 2000-talet är minskningen över 50 procent.
Regeringen har konstaterat att en glesare postutdelning innebär en försämrad posttjänst. Den kommer framför allt drabba glesbygden då utbudet av snabba leveranstjänster, som kan komma att efterfrågas, är begränsat i dessa områden. En glesare postutdelning skulle även betyda att antalet brevbärare kan komma att minska med cirka 30 procent. I det här läget, med en hög arbetslöshet och betydande svårigheter att kunna förutse dess utveckling, är detta ytterligare en anledning till varför ägaren staten starkt bör ifrågasätta varannandagsutdelning.
Hur har vi då hamnat i den här situationen? Av de 30-talet postoperatörer som är verksamma i landet är det endast Postnord som har ett samhällsuppdrag i form av en samhällsomfattande posttjänst. Detta uppdrag är självfinansierat, staten ger, till skillnad från flera andra länder, inget offentligt stöd för ett tillhandahållande av en postservice i hela landet.
Övriga postoperatörer har valt att i huvudsak vara verksamma i de mer lönsamma delarna av landet; i städer och på orter där det bor många människor. Medan Postnord, i enlighet med sitt samhällsuppdrag till ett enhetligt pris i hela landet, även delar ut post i glesbygd. Samhällsuppdraget bedöms komma att gå med förlust och mot denna bakgrund blir det än svårare att kunna hantera digitaliseringen med ändrade kommunikationsmönster och de allt färre brev som behöver distribueras.
I oktober förra året beslutade regeringen att utreda hur den samhällsomfattande posttjänsten ska finansieras framöver. Att i det läget glesa ut postutdelningen innan utredningen haft möjlighet att redovisa olika finansieringsmöjligheter är olämpligt och något som den svenska staten i form av ägare av Postnord bör meddela bolaget.
Istället för en förhastad varannandagsutdelning av post behöver staten, utöver att invänta den pågående utredningen, ge Postnord förutsättningar att på ett ansvarsfullt och effektivt sätt kunna klara sitt samhällsuppdrag. Detta kan staten göra på flera sätt. Ett är att ge Postnord offentligt stöd. Ett annat är att se till att alla postoperatörer på marknaden är med och bidrar till den kostnad som den samhällsomfattande posttjänsten innebär.
Den brist på konkurrens som vissa debattörer hävdar är förklaringen till postmarknadens problem, kan snarare beskrivas som en konkurrens som inte är på lika villkor. Medan övriga postoperatörer kan välja var i landet de vill bedriva verksamhet har Postnord ett samhällsuppdrag som innebär att bolaget har ansvar för en postservice med enhetligt pris i hela landet.
Staten bör omgående kompensera Postnord för det rikstäckande uppdraget så att utdelning av post fem dagar i veckan kan bibehållas i avvaktan på den utredning som pågår om lämpliga finansieringsmodeller som kan möjliggöra en bra postservice i hela landet.