Sverige och världen står inför två stora förändringar - klimatomställningen och en ständigt accelererande digitalisering. Två samhällsomvälvande processer som kräver fler batterier, fler datorer, fler skärmar, fler elbilar och fler solceller. I takt med detta kommer också användningen av metaller successivt att öka.
I början av året meddelade LKAB att man identifierat Europas största fyndighet av sällsynta jordartsmetaller. Det har fört frågan om gruvdrift i Sverige högt upp på dagordningen. Idag är Kina världsledande vad gäller brytning av sällsynta jordartsmetaller. Granskningar av gruvdrift utanför Sverige vittnar ofta om fruktansvärda arbetsförhållanden, kränkningar av mänskliga rättigheter och total hänsynslöshet mot närmiljön. Vattendrag och natur i fattiga områden som förorenas för att förse oss i den rika delen av världen med våra apparater och bilar.
Att vi i Sverige har stora fyndigheter av mineraler sätter oss i en position där vi tvingas välja. Ska Sverige bidra till en solidarisk och hållbar omställning, eller ska vi fortsatt vara beroende av gruvor i länder som Kina och Kongo-Kinshasa? Vår slutsats är att klimatomställningen inte kan ske på bekostnad av en omänsklig arbetsmiljö, barnarbete, föroreningar och företag som utnyttjar fattiga länder och deras resurser. Sverige behöver fler gruvor om vi ska kunna rädda klimatet, men det måste ske med stor hänsyn till miljö och människor.
Det kan framstå som att det finns en samsyn från höger till vänster om mer gruvdrift i Sverige. Men frågan är större än ett enkelt ja eller nej till gruvor. Vinsten av den framtida gruvdriften måste gå tillbaka till oss medborgare. Vad som hittas under jorden är våra gemensamma resurser som svenska medborgare. Det tillhör oss lika mycket som luften vi andas och vattnet i sjöarna.
Många har jämfört våra mineraler som Sveriges motsvarighet till den norska oljan. I Norge är statliga Equinor landets största bolag, och de privata bolag som utvinner olja betalar dyra avgifter för att få göra det. Det är så landets gigantiska oljefond byggts upp. Norges oljefond bidrar både till norska välfärden här och nu, och säkrar finansiering för framtidens välfärd i många generationer. I Sverige betalar privata gruvbolag obetydliga summor i avgifter och bolagsskatterna har sänkts år efter år. Det är i princip gratis för utländska riskkapitalister att gräva upp våra gemensamma resurser och sälja dem utomlands.
Samtidigt är det vi som står kvar med konsekvenserna av gruvdriften. Att bryta jordartsmetaller i en sådan skala som klimatomställningen kräver är ett enormt ingrepp i naturen där gruvor anläggs. Att sanera gruvområden kostar miljontals kronor och förutom ingreppet i vår natur hamnar den rent ekonomiska notan ofta på oss skattebetalare när gruvföretagen går i konkurs och lägger ned. Med en gruvfond skulle man dessutom kunna öronmärka vissa delar av vinsten så att den går tillbaka till just det närområde och ort där gruvan är belägen.
Ett annat viktigt skäl att stärka den offentliga kontrollen över gruvbrytningen är självständighet i förhållande till främmande makt som genom att etablera gruvor kan få inflytande över Sveriges infrastruktur.
Sammantaget finns det klimatmässiga såväl som ekonomiska skäl att det offentliga ska sköta framtidens gruvdrift. Det är vår jord och frukten av den ska tillfalla oss gemensamt. På så sätt kan vi båda ta viktiga kliv i klimatomställningen och bli ett än rikare land.